DIF Historia
Spelade även bandy i Reymersholms IK.
Skriven som ”Gustaf Karlsson” men valde troligtvis själv att stava sitt namn annorlunda.
Gustav ”Gutte” Carlsson
Född: 2 oktober 1915
Fotbollsspelare
Position: målvakt
Moderklubb: Reymersholms IK
3 säsonger. 0 mål.
1940/41 – 0
1941/42 – 0
1942/43 – 0
Hela fotbolls-Sverige sa ”ojdå” när Djurgården sommaren 2005 köpte hem landslagsspelaren Mattias Jonson från Norwich City. Laget behövde en extra arbetsstark lag- och högerkantspelare för att kunna fortsätta jakten mot ytterligare ett SM-guld. Mattias kunde ha stannat kvar i England och tjänat större pengar, men behövde en ny utmaning.
– Jag kom inte hem för att jag ville till Sverige utan för att det var just Djurgården och att det fanns möjlighet för mig att vinna någonting. Allt det positiva jag hört om klubben besannades och jag ville verkligen till Djurgården, sa Mattias Jonson.
Olof Mattias Jonson
Född: 16 januari 1974
Fotbollsspelare
Position: anfallare
Nummer: 12
Moderklubb: IFK Kumla
7 säsonger. 104 matcher. 18 mål.
2005 10 4 SM-guld. Cupguld.
2006 21 6
2007 16 5
2008 13 2
2009 8 1
2010 14 2
2011 22 2
DIF:s värvning av Mattias efter att den danska målsprutan Søren Larsen stuckit till tyska Schalke 04 gjorde att motståndarna fick ännu mer respekt. Jonson var ingen dussinlirare. Och han bidrog med ett alltid uppoffrande spel omgående till lagets framgångar. Hans eviga och genomlojala kämpande och slit var en stor tillgång både defensivt och offensivt.
– Jag trivdes direkt när jag kom till Djurgården och att jag tog rätt beslut understryks ju av att vi vann allting man kunde vinna i år, sa Mattias efter SM- och cupguldet 2005. Den mångåriga landslagskarriären avslutades efter VM i Tyskland 2006. Därefter lade han allt starkt spring och spel enbart på Djurgården.
Mattias son Melker går i pappas fotspår och skrev 2020 på ett lärlingskontrakt med Djurgården.
Hasse Gänger
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)
Hans Johnsson värvades som center från Nättraby GoIF i division 5(!). Hasse var då 19 år och studerande, men redan uppskriven som en lovande målspruta. Det fanns från början stora förväntningar som var svårt att leva upp till. Det blev till slut sju DIF-mål i Allsvenskan och lika många i Intertotocupen.
Av pressen fick han smeknamnet ”Nättraby”, som följde med genom hela fotbollskarriären. Efter tiden i DIF gick Hans vidare till spel i Älvsjö AIK och sedan Helsingborgs IF. Därefter avslutades karriären i lägre divisioner med Höörs IS och Ängelholms FF.
”Jag har alltid varit glad och stolt över att ha representerat DIF. Jag tycker att det var en otroligt fin förening att komma till och har många positiva och härliga minnen. För alltid DIF:are!”
Hans Wiktor Johnsson
Född: 11 mars 1950
Fotbollsspelare
Position: anfallare
Moderklubb: Nättraby GoIF
1969 2 0
1970 22 2
1971 17 5
1972 3 0
Noterbart att i matchprogram, medlemstidningar, på lagbilder och i de flesta tidningsartiklar envisades man av någon outgrundlig anledning att stava efternamnet felaktigt, ”Jonsson”.
Berndt Olof Ivegren
Född: 21 september 1923
Fotbollsspelare
Position: centerhalv
Moderklubb: Värtans IK
5 säsonger. 90 matcher. 0 mål.
1949/50 14 0
1950/51 20 0
1951/52 19 0
1952/53 22 0
1953/54 15 0
Ishockeyspelare
Position: back
Moderklubb:
| Säsonger | Matcher | Mål | Ass | Poäng |
| 1959/60 | – | 3 | – | – |
| 1960/61 | – | – | – | – |
Knut Birger Warneby
Född: 21 oktober 1910
Fotbollsspelare
Position: centerhalv/Högerhalvback
Moderklubb: Westermalms IF
5 Säsonger. 33 matcher. 0 mål
1935/36 13 0
1936/37 20 0
1937/38 – 0
1938/39 – 0
1939/40 – 0
Konditionsstark och snabb högeranfallare med hyggliga inlägg. Etablerade sig aldrig i startuppställning och huserade mest i reservlaget. Gick efter tre säsonger till Nyköping BIS.
Sten-Olof Hoflin
Född: 6 september 1943
Fotbollsspelare
Position: anfallare
Moderklubb: Svegs IK
3 säsonger. 9 matcher. 3 mål.
1967 3 2
1968 5 1
1969 1 0
Vann junior-SM med Djurgårdens 1974:or. Slog aldrig igenom i A-truppen och gick vidare till Café Opera.
Daniel Hesser
Född: 14 januari 1974
Fotbollsspelare
Position: försvarare
Moderklubb: Djurgårdens IF
2 säsonger. 3 matcher. 0 mål.
1993 1 0
1994 2 0
Olle ”Lill-Lappen” Hellström är en av de elegantaste spelarna i DIF-historien. Han inledde sin karriär i Sandvikens AIK och hösten 1956 dök Olle upp i Djurgården. Han skulle plugga i Stockholm och valet var naturligt eftersom pappa Nils ”Lappen” spelat bandy ihop med ”Sigge” Parling. Olle trivdes så bra i Djurgården att han stannade i klubben i tolv säsonger. Han debuterade för Djurgården i allsvenskan i augusti 1956. Olle spelade åtta matcher sin första säsong i DIF, omväxlande vänster- och högerhalv. Säsongen därpå spelade han definitivt in sig i laget. 1959 och 1964 blev han svensk mästare.
Olle ”Lill-Lappen” Hellström är en av de elegantaste spelarna i DIF-historien. Han inledde sin karriär i Sandvikens AIK och hösten 1956 dök Olle upp i Djurgården. Han skulle plugga i Stockholm och valet var naturligt eftersom pappa Nils ”Lappen” spelat bandy ihop med ”Sigge” Parling.
Nils Olle (eg Olof) Einar Hellström
Född: 1 januari 1936
Fotbollsspelare
Position: ytterhalv
Moderklubb: Sandvikens AIK
9 säsonger. 147 matcher. 6 mål.
1956/57 8 0
1957/58 28 0
1959 22 0 SM-guld
1960 22 0
1961 19 4
1962 6 0
1963 9 0
1964 17 0 SM-guld
1968 16 2
Olle trivdes så bra i Djurgården att han stannade i klubben i tolv säsonger. Han debuterade för Djurgården i allsvenskan i augusti 1956. Olle spelade åtta matcher sin första säsong i DIF, omväxlande vänster- och högerhalv. Säsongen därpå spelade han definitivt in sig i laget. 1959 och 1964 blev han svensk mästare.
1964 blev ”Lappen” (tillnamnet ”Lill” försvann med tiden) svensk mästare i kavaj. Den här säsongen spelade han högerhalv 16 matcher i rad. Men i den 17:e matchen blev han meniskskadad och tvingades utgå redan före paus. Det blev ettlångvarigt uppehåll från allsvenskt spel. ”Lappen” spelade inte en enda allsvensk match åren 1965–1967. Han gjorde comeback 1968 och avslutade då sin karriär med 18 matcher i den blårandiga dressen. Totalt spelade han 138 allsvenska matcher, 11 för SAIK och 127 för Djurgården.
Efter de aktiva DIF-åren i blev han spelande tränare i Nyköpings BIS i division 3 1969/70. 1973 blev han lagledare i Djurgården för flera säsonger framåt. Dessutom var han ledamot i Djurgårdens fotbollsstyrelse. ”Lappen” var en mycket omtyckt lagledare. Han tog väl hand om nykomlingarna i truppen. Det hände att spelare fick bo hemma hos ”Lappen” innan de hunnit ordna sin bostadsfråga. Han var också med i Stockholms Fotbollförbunds styrelse, i flera år ingick han i valberedningen.
Som DIF:are spelade ”Lill-Lappen” 6 A-landskamper 1960–1961. Han debuterade i VM-kvalmatchen mot Belgien på Råsunda i oktober 1960. Som DIF:are spelade han även 7 U-kamper och 6 B-landskamper. ”Lill-Lappen” var eleganten i dåtidens järnkamingäng. Han spelade främst högerhalv, mittfältare säger man i dag, var en driven tekniker, duktig framspelare och hade en fin placeringsförmåga. Däremot var han ingen större målskytt, det blev bara fyra mål i den allsvenska karriären.
Claes-G Bengtsson
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)
Olle Lill-Lappen Hellström — en stillsam och trofast man. Djurgårdare i trettiofem år.
Samma arbetsgivare lika länge och gift med samma kvinna, ungdomskärleken, i tre och ett halvt decennium. Olle Lill-Lappen Hellström är lätt att känna igen. Något gråare hår och femton kilo tyngre idag, än när han 1967 plockade upp den unge pansarsoldaten Porseryd i Eskilstuna och gav honom lift tillbaka till luckan på P10 i Strängnäs.
Hans karaktär är densamma nu som då. Målmedveten, skenbart sävlig och lite tystlåten. Inga stora gester eller ord. Men alltid ett gediget och kompetent intryck.
På fotbollsplanen var han en tekniker och strateg som utan att direkt synas kunde dominera mittplan från sin högerhalvaposition. Lill-Lappen sög åt sig bollarna och dök upp på rätt plats utan åthävor. Hans bollar i djupled öppnade motståndarförsvaren.
Epitetet järnkamin var knappast användbart på Lill-Lappen, men hamnade han i närkamper gick han aldrig undan.
— Att välja Djurgården var helt naturligt. Farsan (bandystjärnan och artisten Lappen i Sandviken) spelade bandy med Sigge Parling hemma.
— Jag tvekade aldrig och har inte en sekund haft anledning att ångra mig, säger denne typiske brukspojke. Vilka underbara ledare! Sigge Bergh och Gunnar Lundqvist är bara ett par i raden av dem som gav mig stöd och trygghet när jag kom till storstan som tonåring från landsorten.
Och vilka fantastiska minnen. Turnéer i Fjärran Östern, Centralamerika och Mellanöstern. Förutom de flesta länder i Europa.
Ändå är de finaste och roligaste minnena från Sverige. SM-guldet 1959 inför ett fullsatt Råsunda slår högst, tillsammans med division II-segern 1961, då DIF gick upp i allsvenskan igen på bättre målskillnad efter vinst mot Sunne med 11—1 och IFK Eskilstuna med samma siffror i de två avslutade omgångarna.
— Det motiga och lite bittra var skadorna, säger landets kanske mest oturs- och skadeförföljde elitfotbollsspelare i modern tid.
Ljumsk- och knäskador tvingade honom till långa uppehåll. Så 6 A-landskamper, lika många i B-landslaget och 10 U-kamper hade sannolikt blivit betydligt fler om inte skadorna satt stopp.
Över en lunchbricka och mer än 22 år efter sista allsvenska matchen talar vi om fotbollens utveckling.
Lill-Lappens omdöme är klart. Tuffare, högre tempo och mer system utmärker dagens fotboll. Men det var betydligt roligare bollek förr. Och det bekräftas delvis av publiksiffrorna.
— Idag är det kris. 1959, då vi tog guld, var publikgenomsnittet i allsvenskan fjorton tusen och vi hade tjugotre tusen i snitt vid hemmamatcherna, säger Lill-Lappen och kommer in på det trista i dagens utveckling med genomorganiserad fotboll långt ner i åldrarna.
— Centralstyrning av småpojkar och flickor är helt fel. Mina två söner fick leka så länge de ville. Janne spelade efter barnaåren i Djurgården innan han flyttade till Sandviken och trappade ner. Kommersialisering och jakten på ämnen riskerar att ta död på leklust och glädje. Och pengarna spelar en allt större roll för klubbarna och de medvetna spelarna.
— Under guldåret -59 fick vi 50 kronor per match oavsett resultat. Efter guldet fick vi några extra fribiljetter och ett teakställ.
Pengarna inom fotbollen är en huvudvärk för Lill-Lappen. Han berördes illa när hans klubb tvingades till ackord för att sedan i bolagsform överleva. Och Lill-Lappen är pessimist:
— Djurgården IF:s framtid är oviss. Ombildningen av klubben som innebär att varje sektion har eget ekonomiskt ansvar kan komma att spräcka DIF.
Rolf Porseryd, utrikesreporter TV 4, tidigare utrikeskorrespondent på Aktuellt.
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF 100 år (1991).
21 maj 2023 invaldes Olle Hellström som medlem nr 42 i Djurgårdens Hall of Fame.
Oskar Henry Hagelin
Född: 14 juli 1910
Fotbollsspelare
Position: målvakt
Moderklubb: BK Union
6 säsonger. 34 matcher 0 mål.
1934/35 8 0
1935/36 18 0
1936/37 8 0
1937/38 – 0
1938/39 – 0
1939/40 – 0
Ishockeyspelare
Position: målvakt
Moderklubb:
| Säsonger | Matcher | Mål | Ass | Poäng |
| 1932/33 | – | – | – | – |
| 1933/34 | – | – | – | – |
Minnesporträtt av min farfar, av Peder Norling.
Inledning
När jag blev ombedd av Djurgårdens IF att teckna en bild av min farfar Axel Norling eller Acke Norling, som han nog var mer känd som, blev jag först brydd. Skall jag ge mig på att återberätta alla artiklar som redan skrivits om farfar eller skall jag fokusera på mina personliga minnen fram till hans död 1964 när jag var 14 år?
Jag har valt att kombinera min skildring. Först redogör jag för några typiska personliga minnen, fortsätter med tankar om farfar som gymnast och ledare och avslutar med några källhänvisningar.
Karl Axel Patrik Norling
Född: 16 april 1884
Allroundman bl.a. gymnastik, simhopp, skidor, fotboll.
Personliga minnen
Mitt första minne av farfar var när jag var drygt två år. Det kan låta märkligt att jag minns denna händelse men jag tror ändå det är rimligt. Jag skulle ta emot farfar och farmor som kom med taxibåt ut till vårt sommarställe på Ingarö i Stockholms skärgård. Längtan efter min mysiga farfar var så stor att jag klev rätt ut i luften när båten närmade sig och jag damp ner i vattnet! Minns att jag plaskade med armarna för att få luft. Till slut lyfte pappa upp mig. Det tog lång tid att komma över detta drunkningstillbud. Min bekvämlighet i vatten har kommit tillbaka långt senare i livet genom att gå ett antal crawlkurser stöttad av en skicklig simlärare i bassängmiljö.
En avlång brun låda med konstiga träbitar tillhör annars mina mindre dramatiska första minnen av farfar. Året var 1955, farfar var 71 och jag var 5. Flera år senare förstod jag att de konstiga träbitarna var mallar som farfar använde när han ritade någon av de ca 70 skidbackar han konstruerade.
Farfar var som sagt en mysfarbror. Jag tänker på hans stora trygga famn som jag kröp upp i när han satt i fåtöljen på Blanchegatan på Gärdet i Stockholm. Där berättade han helt improviserat sagor. Gärna om stora djur typ valar. Dagarna med farfar fortgick med bland annat promenader till biblioteket på Värtavägen där farfar lånade deckare. På återvägen stannade vi upp i Tessinparken. En massa barn samlades kring farfar som på något märkligt sätt lyckades ordna tävlingar som alla barn ville delta i. Det kunde vara balansgång på trottoarkanten eller kullerbyttor på gräsmattan.
När vi åkte spårvagn från Tessinparken ner till Nybroplan där vi matade svanar och andra sjöfåglar med brödrester märkte jag att farfar hälsade på folk på spårvagnen åt höger och vänster. Att folk kände igen farfar för att han dels hade varit olympiagymnast men också var begåvad med, för att använda ett modernt uttryck, en rik social kompetens, fattade jag inte alls som barn. Först under mina tonår i det tidiga sextiotalet började jag förstå farfars kapacitet på allvar när jag fick jag läsa ett födelsedags-reportage från Idrottsbladet daterat den 16 april 1934. (se länk nedan) Farfar fyllde då 50 år och hyllades på en helsida. Med åren blev kontakten med farfar tyvärr mer och mer distanserad. Dels beroende på att farfar fick en tilltagande Parkinson på ålderns höst vilket ledde till att hela hans väsen stelnade till och dels beroende på att jag kom in i puberteten och upptäckte mer och mer att jag inte hade så mycket gemensamt med farfar. Farfar, som hade ”tummen mitt i handen”, kunde inte stötta mig när det gällde mitt stora praktiska intresse för att snickra och ”pula”. Mina svårigheter att spela fotboll och busa med gänget i Tegnérlunden där jag växte upp gjorde inte saken lättare. Den tidens stöd till lite skrajsna barn och ungdomar bestod mest av hurtiga tillrop när man t.ex. inte kunde ta en passning på fotbollsplan. Trots farfars avverkade 200 matcher för Djurgården kunde han tyvärr inte ge mig en djupare beskrivning av vad passningsspel egentligen handlar om.
Gymnasten och ledaren Axel Norling
Boken ”Festskrift vid den andra Sörmländska Gymnastikfesten 1917”, redigerad av farfar, hittade jag av en tillfällighet på ett antikvariat för några år sedan (se länkarna ”Festskrift…”nedan) Här får man en tydlig bild av den unge Axel Norling som ledare och gymnast under första världskriget. Boken andas mycket disciplin, plikt och fosterland där de flesta skribenterna har militära titlar.
För min del blir jag nog mest imponerad av farfars ganska vidsynta val av artiklar. Här kan man läsa om bland annat följande ämnen:
”En sund själ i en sund kropp”
”Kvinnan och gymnastiken”
”Gymnastik och återupprättelse”
”Gymnastik och allmän idrott”
”Tävlingar i gymnastik”
I kapitlet om ”Gymnastik och allmän idrott” lär vi oss att idrotten är friare än gymnastiken där gymnasten måste underordna sin vilja under ledarens. Här kommer ett minne fram från ett samtal jag hade med min farmor långt efter farfars bortgång. Farmor berättade för mig att farfar vid något tillfälle hävdat: ”jag fordrar blind lydnad av dig och barnen” varvid farmor, som var rapp i käften, svarade: ”Äh, tror du att du är gift med ett kadaver?” Farfars lust att vara gymnastikledare trängde sig här alltså på inte bara vid gymnastiktävlingar utan även i familjelivet!
Farfars insatser som gymnast och idrottsledare har kanske gjort störst intryck på eftervärlden. En detaljerad redogörelse finns bifogad i en länk i slutet av detta dokument (Axel Norlings självbiografi). I denna självbiografi, skriven av farfar som pensionär i mitten av 50-talet, slås jag av hur mycket farfar fick vara med om i sitt liv. Både inom idrotten och i sitt yrkesliv främst på Separator. Om man skall vara kritisk kan man undra över hur mycket farfar egentligen kunde njuta av alla sina framgångar som ju avverkades i ett rasande tempo om man studerar årtalen i biografin.
Sammanfattning
När jag läser Idrottsbladets hyllningsreportage slås jag av farfars tålighet och oräddhet. Både backhoppning och simhoppning var ju hans favoritgrenar. I simhopp berättas att han hoppat ”i botten” vid träningen vid OS i Aten 1906. Han skakar av sig denna händelse genom att konstatera: ”både skallen och övriga kroppsdelar höll i stort sett, ty man var ju ung och stark på den tiden”.
Farfar växte upp tillsammans med nio syskon på Svea Artilleriregemente där hans pappa var förvaltare. I Svenska Dagbladets arkiv kan man första gången läsa om farfar i ett nummer daterat den 4 februari 1901. Farfar, då sexton år, hade vunnit första pris genom att hoppa 21,5 meter i Djurgårdens idrottsförenings ordinarie skidtävling som ägde rum i Saltsjöbadens stora skidbacke. Farfar får i denna artikel också ett särskilt omnämnande att han besegrat de gamla kända backåkarna Oskar Bomgren och Bengt Tandberg.
Den 23 september 1901 får vi också veta genom SvD arkiv att farfar spelat halvback i Djurgårdens idrottsförenings fotbollslag. Motståndarlaget var Allmänna idrottsklubben och matchen som slutade 2 – 0 till ”det överlägsna” Djurgården spelades på ”Idrottsparken” eller nuvarande Stadion.
Så fortsätter de totalt mer än 250 artiklarna att publiceras i SvD år efter år nästan lika intensivt fram till farfars död den 7 maj 1964. När jag bläddrat i dessa artiklar upptäcker jag att farfar var förlovad med två olika kvinnor innan han till slut hittade kvinnan han gifte sig med, min farmor Ingrid Lundgren. Att farfar varit förlovad två gånger innan han träffade farmor talades det aldrig om i familjen under farfars och farmors levnad. Kanske typiskt för gamla tiders borgerliga moralbegrepp där kraschade relationer skulle tystas ner. Den första kvinnan farfar var förlovad med hette Tony Romander som senare gifte sig med professor Gert Bonnier. DIF bildades på Djurgården i ett litet kafé 1891. En spännande skildring av hur fastigheten som inrymde detta kafé köptes av paret Bonnier 1924 beskrivs i en Facebook artikel skriven av parets sonson Staffan Bonnier. (Se länk i slutet av detta dokument.)
1905 började farfar som ung ingenjör och säljare vid AB Separator där han efter några år tillsammans med djupare tekniker fick uppdraget att utveckla användningen av separatorer inte bara för mjölkseparering utan även för att separera olika sorters oljor t.ex. valolja och dieselolja från vatten och smuts. Denna verksamhet blev med tiden mycket lönsam och så småningom en egen division på Separator eller som företaget heter idag: Alfa Laval. Efter tjänstgöring som överingenjör hos Vickers Ltd. i England från 1922 och som direktör hos AB Baltic, Stockholm 1926 återkom Acke till AB Separator 1929 som direktör och chef för företagets marinavdelning, där han kvarstannade till pensioneringen 1951. Starkast var farfar nog i sin roll som säljare. Han hade mycket lätt att ta människor och även driva projekt. Enligt min pappa, Lars Norling levde farfar efter maximen: ”Var alltid vänlig mot alla människor Du möter, för du vet aldrig när han kommer och vill köpa en separator”.
Peder Norling
Järfälla, november 2020
20 juni 2022 invaldes Axel Norling som medlem nr 20 i Djurgårdens Hall of Fame.
Artiklar om Axel Norling:
a) Wikipedia
b) Idrottsbladet, Axel Norling 50 år
c) SvD, Axel Norling 80 år och nekrolog
d) Sveriges Olympiska Kommitté
e) Minnestallrik från DIF när farfar fyllde 50 år
f) Minnesskrin från Sällskapet Gamla Djurgårdare när farfar fyllde 60 år
g) Axel Norlings självbiografi
h) Festskrift 1917 Introduktion
i) Festskrift 1917 sid 1 till 19
j) Festskrift 1917 sid 20 till 39
k) Festskrift 1917 sid 40 till 49
l) Festskrift 1917 Sponsorer
m) Artikel av Staffan Bonnier om bl.a. DIF’s bildande
