Arne Arvidsson

Arne Arvidsson

Arne ”Arvid” Arvidsson kom till Djurgården 1952 från Långshyttans AIK i Dalarna, värvad av den legendariske djurgårdsledaren ”Sigge” Bergh, som också kom från Långshyttan. Arne var på väg att skriva på för IFK Norrköping, men Djurgården hann före efter ett tips om den lovande målvakten från ”Sigges” bror Folke, som var ledare i Långshyttan. Arne Arvidsson är utan överdrift den bäste målvakt DIF någonsin haft. I 14 år kom klubben att ha nytta av hans tjänster.

”Arvid” debuterade i allsvenskan i september 1952, borta mot Helsingborg (1–1). Men först säsongen därpå, 1953/54, blev ”Arvid” ordinarie målvakt. Och kom sedan att vakta Djurgårdens mål fram till 1965, med ett kort avbrott för hösten 1957, då han tillhörde IFK Eskilstuna. Men aldrig spelade där. Arne Arvidsson var en komplett målvakt. Han var vig som en panter, oerhört reaktionssnabb, suverän på mållinjen, placerings- och greppsäker, kraftfull i luftrummet. Han var lugn. Och han släppte ytterst sällan till returer. Han var också en mästare på att rädda straffar. 1962, borta mot Örebro (1–1), räddade ”Arvid” två straffar (!), från Antti Lundgren och Leif Wendt. ”Arvid” spelade sammanlagt 241 allsvenska matcher för Djurgården 1952–1965. Dessutom spelade han div II-fotboll med DIF 1961. Han blev svensk mästare 1955, 1959 och 1964. Totalt spelade han 501 A-lagsmatcher för Djurgården.

Sven Arne Arvidsson
Född: 19 januari 1929.

Fotbollsspelare: Målvakt.
Moderklubb: Långshyttans AIK.
13 säsonger. 241 matcher. 0 mål.
1952/53 2 0
1953/54 22 0
1954/55 21 0 SM-guld.
1955/56 21 0
1956/57 20 0
1957/58 25 0
1959 22 0 SM-guld.
1960 22 0
1961 22 0
1962 21 0
1963 21 0
1964 22 0 SM-guld.
1965 20 0

Bandyspelare: Målvakt.
6 säsonger.
1961
1962
1963
1964
1965
1966

”Arvid” gjorde många suveräna insatser i DIF. Den allra ”svettigaste” räddningen gjorde han hemma mot Norrköping i september 1963 (1–1). Vid ett tillfälle kom Norrköpings skarpskytt Harry Bild fri. ”Arvid” räddade, men det blev en retur. Bild krutade på för fullt igen mot öppet mål. Men ”Arvid”, som låg på gräset, lyckades på något oförståligt sätt komma upp igen, få en arm på bollen och tippa den över ribban. ”Arvid” spelade 27 A-landskamper 1954–1965. Han debuterade mot Norge i Oslo (1–1) och avslutade i VM-kvalet mot Västtyskland på Råsunda i september 1965 (1–2). Sin roligaste landskamp spelade han mot Danmark på Råsunda hösten 1962.Sverige vann med 4-2 och därmed blev Arne blev ”Stor Grabb”. Han spelade även 13 B-landskamper (rekord tillsammans med Ingvar Svahn, Malmö FF).

Efter karriären i DIF vaktade ”Arvid” målet i Sirius. Därefter blev han målvaktstränare i Djurgården. Som 44-åring gjorde han ett inhopp i Djurgårdens fotbollsmål i Tipscupen, 1973 mot danska Naestved (1–1). Under hela sin långa karriär klarade sig Arne utan allvarligare skador. Men – som 57-åring bröt han lårbenet i en korpmatch… ”Arvid” var också en duktig bandymålvakt i DIF, där han spelade allsvenskt 1962–1966. Han spelade en presslandskamp i bandy. Den duktiga masen spelade även ishockey i Vallentuna BK, där han bildade den så kallade djurgårdskedjan tillsammans med ”Leffe” Eriksson och ”Laban” Arnesson. Arne Arvidsson arbetade som försäljare. Sålde batterier för Tudors räkning i dryga 30 år.

Claes-G Bengtsson
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)

Är det sant att en bra målvakt är halva laget? Kanske. I så fall kan Djurgår’ns storhetstid sammanfattas i två ord:

Arne Arvidsson!

En placeringssäker målvakt. Han var alltid där bollen befann sig, utan att behöva ägna sig åt akrobatik. Arvid var också greppsäker som få och gav sällan returer.

Smaka på statistiken: Arvid gjorde 241 allsvenska matcher, 27 A-landskamper och 13 B-kamper. Tog tre allsvenska guld: 1955, 1959 och 1964.

Vi som är uppfödda på södra ståplats på Råsunda glömmer aldrig Arne Arvidssons trygga ryggtavla. Jag minns också — med rysningar av välbehag — en löpsedel en sen söndag i slutet av 50-talet. Det var på den tiden kvällstidningarna på något mirakulöst sett hann prångla ut sportextranummer mindre än en timme efter matchernas slut. Så vi som gick hem till stan från Råsunda hann köpa extraupplagorna vid Odenplan. Och den här dan stod det, med krigsrubriker, över hela Expressens ljusblå löp:

EXTRA ARVIDSSON TOG STRAFF PÅ RÅSUNDA

Jag stal löpsedeln senare på natten och klistrade ömt in den i djurgårdsklippboken.

För Arvidsson var Idolen. Tillsammans med Knivsta, Tumba och några blåränder till. Buddy Holly, Rotborsten Larsson, Alan Ladd och andra kunde ta sig i brasan.

Jag saknar faktiskt den tiden oerhört. Gör Arvid?

— Ja, lite grann. Speciellt derbyna mot AIK. Då låg det spänning i luften, och Råsunda var så gott som spikat varje gång.

— Men vi och gnagarna var goda kompisar. Visst kunde vi smälla ihop så stickor och strån rök på plan, men vi gillade varann skarpt i alla fall.

Det var 1952 som Arne Arvidsson kom till Djurgården från hemorten Långshyttan i Dalarna. Det var på vippen att han hamnat i Norrköping; kontraktet var så gott som klart, men legendariske djurgårdsledaren Sigge Berghs bror, som också var från Långshyttan såg till att unge Arne kom på bättre tankar.

Annars är det just från Norrköping han har ett av sina härligaste fotbollsminnen.

— En straffräddning det också, berättar han. Det var djurgårdsväder, alltså grått och blött och eländigt, och att jag tog straffen bidrog väl till att vi vann där nere. Det händer väl bara nån enda gång vart tjugonde år ungefär. Och Rit-Ola ägnade en spalt åt det i DN.

Spalten finns i de arvidssonska klippböckerna, som föräldrarna skötte med omsorg. Det är inte så ofta Arne tittar i dem numera. Än mer sällan tar han fram de tre allsvenska guldmedaljerna ur prisskåpet hemma i Vallentuna.

Men de ligger där och glimmar och påminner om en epok som nog var speciell.

— Inte vet jag hur grabbarna har det i dag, ler den gamle målvaktsfantomen. Men jag undrar om de kan ha lika kul som vi hade. Då var ju fotbollen en ren hobby. Och djurgårdsandan innebar att vi höll ihop i vått och torrt.

— Tråkningarna haglade visserligen, men det var härligt. Och den som inte klarade jargongen försvann.

På den tiden reste Djurgår’ns fotbollslag mer än kanske någon annan klubb och spöade upp landslag lite varstans i världen. Arne Arvidsson var två gånger i Fjärran Östern och en i Sydamerika — bland annat.

I dag reser han mest i Uppland, som försäljare av Tudorbatterier. Det jobbet har han haft i dryga 30 år. Och han säljer till och med till AIK:are. Han är nämligen en nästan onödigt hygglig kille.

Kille?

Javisst, Arvid är bara lite över de sextio och lirade fotboll till för fyra år sen. Karriären slutade på en grusplan vid Bellevue i norra Stockholm. I en korpmatch bröt Arne lårbenshalsen.

Så nu blir det mest tennis.

Bollen släpper han aldrig.

Ulf Elfving, radioman med stora lyssnarskaror: Svensktoppen, Upp till tretton och magasinet Efter Tre.
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF 100 år (1991).

Persongalleri

Ragge Wicksell

Ragge Wicksell

Malin Swedberg

Malin Swedberg

Edvin Vesterby

Edvin Vesterby

Olle Tandberg

Olle Tandberg

Rolle Stoltz

Rolle Stoltz

Nils Adolf “Hedjer” Hedjerson

Nils Adolf “Hedjer” Hedjerson

Sven Tumba

Sven Tumba

Kent Nilsson

Kent Nilsson

Kalle “Köping” Gustafsson

Kalle “Köping” Gustafsson

Dan Netzell

Dan Netzell

Britt Elfving

Britt Elfving

Algot Nilsson

Algot Nilsson

Elisabeth Thorsson

Elisabeth Thorsson

Ejnar “Lill-Einar” Olsson

Ejnar “Lill-Einar” Olsson

Lasse Myrberg

Lasse Myrberg

Karl-Erik “Cacka” Andersson

Karl-Erik “Cacka” Andersson

Kathinka Frisk

Kathinka Frisk

Björn Alkeby

Björn Alkeby

John G Jansson

John G Jansson

John “Jompa” Eriksson

John “Jompa” Eriksson

Inga Gentzel

Inga Gentzel

Thomas Eriksson

Thomas Eriksson

Lasse Björn

Lasse Björn

Axel “Acke” Norling

Axel “Acke” Norling

Håkan Södergren

Håkan Södergren

Sigvard “Sigge” Parling

Sigvard “Sigge” Parling

Gösta “Knivsta” Sandberg

Gösta “Knivsta” Sandberg

Carl von Essen

Carl von Essen

Harald “Hasse” Hedjerson

Harald “Hasse” Hedjerson

Carl-Erik Eriksson

Carl-Erik Eriksson

Stefan Rehn

Stefan Rehn

Bertil “Nocke” Nordenskjöld

Bertil “Nocke” Nordenskjöld