Ernst Ekberg
Ernst blev medlem i DIF i slutet av 1896. Redan under hans andra år i föreningen, blott 17 år gammal, väckte han uppmärksamhet som en god löpare och erövrade i slutet av 1890-talet en hel del priser i både löpning och även i skidåkning.
Det var dock i en annan idrottsgren som han kom att bli mest framgångsrik, gångsporten. Ernst hade sådan talang för sporten att han under perioden 1899-1905 var den obestridda mästaren i gång.
Han lär ha gått ifrån sina motståndarna lätt under denna tid och satte flera rekord. På 10 000 meter satte han till och med världsrekord med 48,30. Rekordet blev dock struket vid en senare revidering på grund av att föreningen som anordnade tävlingen inte hade brytt sig om att skicka in en rekordanmälan…
1901 tillhörde han Djurgårdens första budkavlelag. Han kom att bli rätt framgångsrik även i skidåkning och tog hem många budkavlesegrar åt DIF.
Ernst Ekberg beskrivs som en försynt, omtyckt herre av ”den gamla stammen”. Med sina 34 år i föreningen benämns han med all rätt som urdjurgårdare. Så här berömde man Ekberg i Djurgårdens Idrottsförenings medlemsblad 1912 där han fick pryda omslaget:
Ernst Johan Julius Ekberg
Född: 8 februari 1880
Medlem: 165
Styrelseledamot: 1902-1904, 1906-1927
Hedersmärket: 1907
Gång
3 SM-guld på 5000m
1900
1902
1904
”Ernst Ekberg är en af de män, som verkat mest för D. I. F. utan att framhäfva sig själf. Han är nämligen en mycket anspråkslös person, som aldrig tvekar att utföra något uppdrag, som kan gagna D. I. F. äfven om det är aldrig så obehagligt och arbetsamt Hans intresse för föreningen har nämligen under de år han tillhört densamma aldrig förminskats utan snarare tvärt om.”
Ernst blev ständig medlem i DIF första januari 1913 och har även tillhört styrelsen för Stockholms Fotbollsförbund.
Under 27 år jobbade han som lagerchef på Holger Petersens Handels och Fabriksaktiebolag i Stockholm. På grund av sviterna efter en spårvagnsolycka 1928 var Ernst tvungen att dra ned på arbetandet samt lämna sina uppdrag i Djurgårdens styrelse. Han kämpade för att komma på benen igen men till följd av olyckan ådrog han sig senare en svårartad njursjukdom och efter en längre tids sjukdom dog Ernst Ekberg 13 april 1930. Nyss fyllda 50 år och bara två månader efter att ha fått utmärkelsen Bågspännaren i guld.
”Med Ekberg förlorar Djurgården en av sina duktiga krafter”, gick att läsa i DN 16 april 1930.