Axel ”Acke” Norling

Axel ”Acke” Norling

Minnesporträtt av min farfar, av Peder Norling.

1. Inledning
När jag blev ombedd av Djurgårdens IF att teckna en bild av min farfar Axel Norling eller Acke Norling, som han nog var mer känd som, blev jag först brydd. Skall jag ge mig på att återberätta alla artiklar som redan skrivits om farfar eller skall jag fokusera på mina personliga minnen fram till hans död 1964 när jag var 14 år?
Jag har valt att kombinera min skildring. Först redogör jag för några typiska personliga minnen, fortsätter med tankar om farfar som gymnast och ledare och avslutar med några källhänvisningar.

Karl Axel Patrik Norling
Född: 16 april 1884.

Allroundman bl.a. gymnastik, simhopp, skidor, fotboll.

2. Personliga minnen
Mitt första minne av farfar var när jag var drygt två år. Det kan låta märkligt att jag minns denna händelse men jag tror ändå det är rimligt. Jag skulle ta emot farfar och farmor som kom med taxibåt ut till vårt sommarställe på Ingarö i Stockholms skärgård. Längtan efter min mysiga farfar var så stor att jag klev rätt ut i luften när båten närmade sig och jag damp ner i vattnet! Minns att jag plaskade med armarna för att få luft. Till slut lyfte pappa upp mig. Det tog lång tid att komma över detta drunkningstillbud. Min bekvämlighet i vatten har kommit tillbaka långt senare i livet genom att gå ett antal crawlkurser stöttad av en skicklig simlärare i bassängmiljö.

Axel Norling

En avlång brun låda med konstiga träbitar tillhör annars mina mindre dramatiska första minnen av farfar. Året var 1955, farfar var 71 och jag var 5. Flera år senare förstod jag att de konstiga träbitarna var mallar som farfar använde när han ritade någon av de ca 70 skidbackar han konstruerade.
Farfar var som sagt en mysfarbror. Jag tänker på hans stora trygga famn som jag kröp upp i när han satt i fåtöljen på Blanchegatan på Gärdet i Stockholm. Där berättade han helt improviserat sagor. Gärna om stora djur typ valar. Dagarna med farfar fortgick med bland annat promenader till biblioteket på Värtavägen där farfar lånade deckare. På återvägen stannade vi upp i Tessinparken. En massa barn samlades kring farfar som på något märkligt sätt lyckades ordna tävlingar som alla barn ville delta i. Det kunde vara balansgång på trottoarkanten eller kullerbyttor på gräsmattan.

När vi åkte spårvagn från Tessinparken ner till Nybroplan där vi matade svanar och andra sjöfåglar med brödrester märkte jag att farfar hälsade på folk på spårvagnen åt höger och vänster. Att folk kände igen farfar för att han dels hade varit olympiagymnast men också var begåvad med, för att använda ett modernt uttryck, en rik social kompetens, fattade jag inte alls som barn. Först under mina tonår i det tidiga sextiotalet började jag förstå farfars kapacitet på allvar när jag fick jag läsa ett födelsedags-reportage från Idrottsbladet daterat den 16 april 1934. (se länk nedan) Farfar fyllde då 50 år och hyllades på en helsida. Med åren blev kontakten med farfar tyvärr mer och mer distanserad. Dels beroende på att farfar fick en tilltagande Parkinson på ålderns höst vilket ledde till att hela hans väsen stelnade till och dels beroende på att jag kom in i puberteten och upptäckte mer och mer att jag inte hade så mycket gemensamt med farfar. Farfar, som hade ”tummen mitt i handen”, kunde inte stötta mig när det gällde mitt stora praktiska intresse för att snickra och ”pula”. Mina svårigheter att spela fotboll och busa med gänget i Tegnérlunden där jag växte upp gjorde inte saken lättare. Den tidens stöd till lite skrajsna barn och ungdomar bestod mest av hurtiga tillrop när man t.ex. inte kunde ta en passning på fotbollsplan. Trots farfars avverkade 200 matcher för Djurgården kunde han tyvärr inte ge mig en djupare beskrivning av vad passningsspel egentligen handlar om.

3. Gymnasten och ledaren Axel Norling
Boken ”Festskrift vid den andra Sörmländska Gymnastikfesten 1917”, redigerad av farfar, hittade jag av en tillfällighet på ett antikvariat för några år sedan (se länkarna ”Festskrift…”nedan) Här får man en tydlig bild av den unge Axel Norling som ledare och gymnast under första världskriget. Boken andas mycket disciplin, plikt och fosterland där de flesta skribenterna har militära titlar.
För min del blir jag nog mest imponerad av farfars ganska vidsynta val av artiklar. Här kan man läsa om bland annat följande ämnen:
”En sund själ i en sund kropp”
”Kvinnan och gymnastiken”
”Gymnastik och återupprättelse”
”Gymnastik och allmän idrott”
”Tävlingar i gymnastik”
I kapitlet om ”Gymnastik och allmän idrott” lär vi oss att idrotten är friare än gymnastiken där gymnasten måste underordna sin vilja under ledarens. Här kommer ett minne fram från ett samtal jag hade med min farmor långt efter farfars bortgång. Farmor berättade för mig att farfar vid något tillfälle hävdat: ”jag fordrar blind lydnad av dig och barnen” varvid farmor, som var rapp i käften, svarade: ”Äh, tror du att du är gift med ett kadaver?” Farfars lust att vara gymnastikledare trängde sig här alltså på inte bara vid gymnastiktävlingar utan även i familjelivet!
Farfars insatser som gymnast och idrottsledare har kanske gjort störst intryck på eftervärlden. En detaljerad redogörelse finns bifogad i en länk i slutet av detta dokument (Axel Norlings självbiografi). I denna självbiografi, skriven av farfar som pensionär i mitten av 50-talet, slås jag av hur mycket farfar fick vara med om i sitt liv. Både inom idrotten och i sitt yrkesliv främst på Separator. Om man skall vara kritisk kan man undra över hur mycket farfar egentligen kunde njuta av alla sina framgångar som ju avverkades i ett rasande tempo om man studerar årtalen i biografin.

4. Sammanfattning
När jag läser Idrottsbladets hyllningsreportage slås jag av farfars tålighet och oräddhet. Både backhoppning och simhoppning var ju hans favoritgrenar. I simhopp berättas att han hoppat ”i botten” vid träningen vid OS i Aten 1906. Han skakar av sig denna händelse genom att konstatera: ”både skallen och övriga kroppsdelar höll i stort sett, ty man var ju ung och stark på den tiden”.
Farfar växte upp tillsammans med nio syskon på Svea Artilleriregemente där hans pappa var förvaltare. I Svenska Dagbladets arkiv kan man första gången läsa om farfar i ett nummer daterat den 4 februari 1901. Farfar, då sexton år, hade vunnit första pris genom att hoppa 21,5 meter i Djurgårdens idrottsförenings ordinarie skidtävling som ägde rum i Saltsjöbadens stora skidbacke. Farfar får i denna artikel också ett särskilt omnämnande att han besegrat de gamla kända backåkarna Oskar Bomgren och Bengt Tandberg.
Den 23 september 1901 får vi också veta genom SvD arkiv att farfar spelat halvback i Djurgårdens idrottsförenings fotbollslag. Motståndarlaget var Allmänna idrottsklubben och matchen som slutade 2 – 0 till ”det överlägsna” Djurgården spelades på ”Idrottsparken” eller nuvarande Stadion.
Så fortsätter de totalt mer än 250 artiklarna att publiceras i SvD år efter år nästan lika intensivt fram till farfars död den 7 maj 1964. När jag bläddrat i dessa artiklar upptäcker jag att farfar var förlovad med två olika kvinnor innan han till slut hittade kvinnan han gifte sig med, min farmor Ingrid Lundgren. Att farfar varit förlovad två gånger innan han träffade farmor talades det aldrig om i familjen under farfars och farmors levnad. Kanske typiskt för gamla tiders borgerliga moralbegrepp där kraschade relationer skulle tystas ner. Den första kvinnan farfar var förlovad med hette Tony Romander som senare gifte sig med professor Gert Bonnier. DIF bildades på Djurgården i ett litet kafé 1891. En spännande skildring av hur fastigheten som inrymde detta kafé köptes av paret Bonnier 1924 beskrivs i en Facebook artikel skriven av parets sonson Staffan Bonnier. (Se länk i slutet av detta dokument.)

1905 började farfar som ung ingenjör och säljare vid AB Separator där han efter några år tillsammans med djupare tekniker fick uppdraget att utveckla användningen av separatorer inte bara för mjölkseparering utan även för att separera olika sorters oljor t.ex. valolja och dieselolja från vatten och smuts. Denna verksamhet blev med tiden mycket lönsam och så småningom en egen division på Separator eller som företaget heter idag: Alfa Laval. Efter tjänstgöring som överingenjör hos Vickers Ltd. i England från 1922 och som direktör hos AB Baltic, Stockholm 1926 återkom Acke till AB Separator 1929 som direktör och chef för företagets marinavdelning, där han kvarstannade till pensioneringen 1951. Starkast var farfar nog i sin roll som säljare. Han hade mycket lätt att ta människor och även driva projekt. Enligt min pappa, Lars Norling levde farfar efter maximen: ”Var alltid vänlig mot alla människor Du möter, för du vet aldrig när han kommer och vill köpa en separator”.

Peder Norling
Järfälla, november 2020

Artiklar om Axel Norling:
a) Wikipedia
b) Idrottsbladet, Axel Norling 50 år
c) SvD, Axel Norling 80 år och nekrolog
d) Sveriges Olympiska Kommitté
e) Minnestallrik från DIF när farfar fyllde 50 år
f) Minnesskrin från DIF när farfar fyllde 60 år
g) Axel Norlings självbiografi
h) Festskrift 1917 Introduktion
i) Festskrift 1917 sid 1 till 19
j) Festskrift 1917 sid 20 till 39
k) Festskrift 1917 sid 40 till 49
l) Festskrift 1917 Sponsorer
m) Artikel av Staffan Bonnier om bl.a. DIF’s bildande

Persongalleri

Lasse Myrberg

Lasse Myrberg

Carl von Essen

Carl von Essen

Malin Swedberg

Malin Swedberg

John G Jansson

John G Jansson

John ”Jompa” Eriksson

John ”Jompa” Eriksson

Elisabeth Thorsson

Elisabeth Thorsson

Lasse Björn

Lasse Björn

Ejnar “Lill-Einar” Olsson

Ejnar “Lill-Einar” Olsson

Kalle ”Köping” Gustafsson

Kalle ”Köping” Gustafsson

Algot Nilsson

Algot Nilsson

Olle Tandberg

Olle Tandberg

Rolle Stoltz

Rolle Stoltz

Kent Nilsson

Kent Nilsson

Håkan Södergren

Håkan Södergren

Sigvard ”Sigge” Parling

Sigvard ”Sigge” Parling

Dan Netzell

Dan Netzell

Harald “Hasse” Hedjerson

Harald “Hasse” Hedjerson

Thomas Eriksson

Thomas Eriksson

Björn Alkeby

Björn Alkeby

Britt Elfving

Britt Elfving

Karl-Erik ”Cacka” Andersson

Karl-Erik ”Cacka” Andersson

Inga Gentzel

Inga Gentzel

Arne Arvidsson

Arne Arvidsson

Bertil “Nocke” Nordenskjöld

Bertil “Nocke” Nordenskjöld

Sven Tumba

Sven Tumba

Kathinka Frisk

Kathinka Frisk

Nils Adolf ”Hedjer” Hedjerson

Nils Adolf ”Hedjer” Hedjerson

Ragge Wicksell

Ragge Wicksell

Gösta ”Knivsta” Sandberg

Gösta ”Knivsta” Sandberg

Carl-Erik Eriksson

Carl-Erik Eriksson

Stefan Rehn

Stefan Rehn

Edvin Vesterby

Edvin Vesterby