Axel ”Acke” Norling

Personliga minnen
Mitt första minne av farfar var när jag var drygt två år. Det kan låta märkligt att jag minns denna händelse men jag tror ändå det är rimligt. Jag skulle ta emot farfar och farmor som kom med taxibåt ut till vårt sommarställe på Ingarö i Stockholms skärgård. Längtan efter min mysiga farfar var så stor att jag klev rätt ut i luften när båten närmade sig och jag damp ner i vattnet! Minns att jag plaskade med armarna för att få luft. Till slut lyfte pappa upp mig. Det tog lång tid att komma över detta drunkningstillbud. Min bekvämlighet i vatten har kommit tillbaka långt senare i livet genom att gå ett antal crawlkurser stöttad av en skicklig simlärare i bassängmiljö.

När vi åkte spårvagn från Tessinparken ner till Nybroplan där vi matade svanar och andra sjöfåglar med brödrester märkte jag att farfar hälsade på folk på spårvagnen åt höger och vänster. Att folk kände igen farfar för att han dels hade varit olympiagymnast men också var begåvad med, för att använda ett modernt uttryck, en rik social kompetens, fattade jag inte alls som barn. Först under mina tonår i det tidiga sextiotalet började jag förstå farfars kapacitet på allvar när jag fick jag läsa ett födelsedags-reportage från Idrottsbladet daterat den 16 april 1934. (se länk nedan) Farfar fyllde då 50 år och hyllades på en helsida. Med åren blev kontakten med farfar tyvärr mer och mer distanserad. Dels beroende på att farfar fick en tilltagande Parkinson på ålderns höst vilket ledde till att hela hans väsen stelnade till och dels beroende på att jag kom in i puberteten och upptäckte mer och mer att jag inte hade så mycket gemensamt med farfar. Farfar, som hade ”tummen mitt i handen”, kunde inte stötta mig när det gällde mitt stora praktiska intresse för att snickra och ”pula”. Mina svårigheter att spela fotboll och busa med gänget i Tegnérlunden där jag växte upp gjorde inte saken lättare. Den tidens stöd till lite skrajsna barn och ungdomar bestod mest av hurtiga tillrop när man t.ex. inte kunde ta en passning på fotbollsplan. Trots farfars avverkade 200 matcher för Djurgården kunde han tyvärr inte ge mig en djupare beskrivning av vad passningsspel egentligen handlar om.

Gymnasten och ledaren Axel Norling
Boken ”Festskrift vid den andra Sörmländska Gymnastikfesten 1917”, redigerad av farfar, hittade jag av en tillfällighet på ett antikvariat för några år sedan (se länkarna ”Festskrift…”nedan) Här får man en tydlig bild av den unge Axel Norling som ledare och gymnast under första världskriget. Boken andas mycket disciplin, plikt och fosterland där de flesta skribenterna har militära titlar.
För min del blir jag nog mest imponerad av farfars ganska vidsynta val av artiklar. Här kan man läsa om bland annat följande ämnen:
”En sund själ i en sund kropp”
”Kvinnan och gymnastiken”
”Gymnastik och återupprättelse”
”Gymnastik och allmän idrott”
”Tävlingar i gymnastik”
I kapitlet om ”Gymnastik och allmän idrott” lär vi oss att idrotten är friare än gymnastiken där gymnasten måste underordna sin vilja under ledarens. Här kommer ett minne fram från ett samtal jag hade med min farmor långt efter farfars bortgång. Farmor berättade för mig att farfar vid något tillfälle hävdat: ”jag fordrar blind lydnad av dig och barnen” varvid farmor, som var rapp i käften, svarade: ”Äh, tror du att du är gift med ett kadaver?” Farfars lust att vara gymnastikledare trängde sig här alltså på inte bara vid gymnastiktävlingar utan även i familjelivet!
Farfars insatser som gymnast och idrottsledare har kanske gjort störst intryck på eftervärlden. En detaljerad redogörelse finns bifogad i en länk i slutet av detta dokument (Axel Norlings självbiografi). I denna självbiografi, skriven av farfar som pensionär i mitten av 50-talet, slås jag av hur mycket farfar fick vara med om i sitt liv. Både inom idrotten och i sitt yrkesliv främst på Separator. Om man skall vara kritisk kan man undra över hur mycket farfar egentligen kunde njuta av alla sina framgångar som ju avverkades i ett rasande tempo om man studerar årtalen i biografin.

Sammanfattning
När jag läser Idrottsbladets hyllningsreportage slås jag av farfars tålighet och oräddhet. Både backhoppning och simhoppning var ju hans favoritgrenar. I simhopp berättas att han hoppat ”i botten” vid träningen vid OS i Aten 1906. Han skakar av sig denna händelse genom att konstatera: ”både skallen och övriga kroppsdelar höll i stort sett, ty man var ju ung och stark på den tiden”.

Så fortsätter de totalt mer än 250 artiklarna att publiceras i SvD år efter år nästan lika intensivt fram till farfars död den 7 maj 1964. När jag bläddrat i dessa artiklar upptäcker jag att farfar var förlovad med två olika kvinnor innan han till slut hittade kvinnan han gifte sig med, min farmor Ingrid Lundgren. Att farfar varit förlovad två gånger innan han träffade farmor talades det aldrig om i familjen under farfars och farmors levnad. Kanske typiskt för gamla tiders borgerliga moralbegrepp där kraschade relationer skulle tystas ner. Den första kvinnan farfar var förlovad med hette Tony Romander som senare gifte sig med professor Gert Bonnier. DIF bildades på Djurgården i ett litet kafé 1891. En spännande skildring av hur fastigheten som inrymde detta kafé köptes av paret Bonnier 1924 beskrivs i en Facebook artikel skriven av parets sonson Staffan Bonnier. (Se länk i slutet av detta dokument.)

1905 började farfar som ung ingenjör och säljare vid AB Separator där han efter några år tillsammans med djupare tekniker fick uppdraget att utveckla användningen av separatorer inte bara för mjölkseparering utan även för att separera olika sorters oljor t.ex. valolja och dieselolja från vatten och smuts. Denna verksamhet blev med tiden mycket lönsam och så småningom en egen division på Separator eller som företaget heter idag: Alfa Laval. Efter tjänstgöring som överingenjör hos Vickers Ltd. i England från 1922 och som direktör hos AB Baltic, Stockholm 1926 återkom Acke till AB Separator 1929 som direktör och chef för företagets marinavdelning, där han kvarstannade till pensioneringen 1951. Starkast var farfar nog i sin roll som säljare. Han hade mycket lätt att ta människor och även driva projekt. Enligt min pappa, Lars Norling levde farfar efter maximen: ”Var alltid vänlig mot alla människor Du möter, för du vet aldrig när han kommer och vill köpa en separator”.

Peder Norling
Järfälla, november 2020

20 juni 2022 invaldes Axel Norling som medlem nr 20 i Djurgårdens Hall of Fame.

Artiklar om Axel Norling:
a) Wikipedia
b) Idrottsbladet, Axel Norling 50 år
c) SvD, Axel Norling 80 år och nekrolog
d) Sveriges Olympiska Kommitté
e) Minnestallrik från DIF när farfar fyllde 50 år
f) Minnesskrin från Sällskapet Gamla Djurgårdare när farfar fyllde 60 år
g) Axel Norlings självbiografi
h) Festskrift 1917 Introduktion
i) Festskrift 1917 sid 1 till 19
j) Festskrift 1917 sid 20 till 39
k) Festskrift 1917 sid 40 till 49
l) Festskrift 1917 Sponsorer
m) Artikel av Staffan Bonnier om bl.a. DIF’s bildande