Haris kommer ursprungligen från Bosnien-Hercegovina och inledde sin svenska fotbollsresa 2005 i Linköpings FF. Därefter blev det fem respektive två år i Åtvidabergs FF och Mjällby AIF innan den alltid lika hårt jobbande och spelintelligenta yttermittfältaren skrev på för Djurgården 2013.
Gradvis växte Haris ut till en av lagets viktigaste spelare och under 2014 var han också poängbäst i DIF med 6 mål och 6 assist i Allsvenskan. Efter en strålande start på säsongen 2015 var emellertid olyckan framme och Haris åkte på en korsbandsskada som gjorde att han missade resten av säsongen och även hela försäsongen 2016. I samband med första allsvenska matchen från start efter den långa rehabperioden hade Haris en närmast osannolik otur och åkte på en ny korsbandsskada och fick börja om från början igen.
Under säsongen 2018 var järnkaminen Haris dock tillbaka för fullt och gjorde 27 allsvenska matcher samt var med och vann Svenska Cupen. Ny titel och nytt tvåårigt kontrakt blev det sedan 2019 då Haris dessutom passerade 100-strecket för antal allsvenska matcher i den blårandiga tröjan.
Året därpå stod Haris för ännu en stark säsong som vinnare av den interna assistligan med sju målgivande passningar under sina 26 matcher. Han vann även pris som Årets Järnkamin under 2020 och fortsatte att leverera på samma höga nivå under 2021 med 29 allsvenska matcher (fyra mål och tre assist).
Inför 2022 var evigt unge Haris redo igen och stod för en ny kanonsäsong då han passerade 200 matcher i DIF-tröjan och hyllades stort och rättmätigt av publiken under de avslutande omgångarna av Allsvenskan.
Under januari 2023 skrev Haris och DIF ett nytt kontrakt som sträcker sig till och med säsongen 2024.
Malin kom till DIF som 12-åring och har sedan fyllda 16 tillhört A-laget. Båda föräldrarna, Hasse och Karin, var redan knutna till Djurgårdens IF. 1989 gick Djurgårdens tjejer till SM-slutspel och i slutet av 80-talet blev Malin Djurgårdens första landslagsspelare på damsidan.
Malin Swedberg Född: 15 september 1968
78 A-landskamper i fotboll VM-brons fotboll i Kina 1991
Elin kom till Djurgårdens IF som 16-åring 1993. DIF låg då i division 1. Under sina 11,5 år i blårandigt hann hon med att vinna båda svenska cupen (2000) och SM-guld (2003). Hon var även med om att vinna inomhus 5-manna (1999).
Efter tiden i DIF började hon 2007 spela för Lidingö i division 4 och även 17 år senare spelar hon fortfarande kvar. Enda undantaget är ett kortare inhopp på tre månader för Tyresö 2008.
Ragnar Wicksell, gemenligen Ragge kallad, tillhörde det historiska lag, som gav svensk fotboll dess myndighetsförklaring hösten 1916 genom att för första gången besegra läromästaren Danmark med hela 4—0. Den gången spelade den stilige mörklockige Wicksell vänsterback bredvid den fryntlige undersätsige AIK:aren Thodde Malm, men normalt beklädde han olika platser i halvbackskedjan, där han bildade ett ramstarkt djurgårdsblock tillsammans med Köping-Gustafsson, Nocke Nordenskjöld, Putte Frykman och Abbe Öijermark.
Per Edgar Ragnar Wicksell Född: 26 september 1892
Medlem #1398 Meritmedaljen 12 mars 1921 Hedersmärket Stor Grabb Fotboll #33 (1926)
Ragge anlitades flitigt i landslaget och mellan 1911 och 1920 spelade han 33 landskamper, vilket var mycket på den tiden. Av dessa var fem olympiska men dessa ville Ragge helst glömma eftersom fyra av dem blev harmliga och oturliga uddamålsförluster — två av dem mot vårt speciella otursspöke i forna tider, Holland. Å andra sidan kunde Ragge stoltsera med att som halvback komma i målprotokollet, när Sverige i sin första OS-match 1920 i Antwerpen slog Grekland med 9—0. Debuten i landslaget år 1911 blev också lyckosam. Sverige vann med 3—1 i Hamburg. Stor andel hade Wicksell också i Djurgårdens fyra triumfer i SM, 1912, 1915, 1917 och 1920.
Han var en märklig kombination av elegant tekniker och framspelare och flinthård tacklare.
Fin bandyspelare var han dessutom och blev svensk mästare 1912, då mästartiteln delades mellan Djurgården och Uppsalakamraterna, sedan den oavgjorda 1―1-finalen på grund av isbrist inte kunnat spelas om.
När Wicksell i matchen mot Danmark 1916 sattes att spela vänsterback bredvid Thodde Malm höjdes många ögonbryn. Hur skulle det gå med djurgårdare i par med en AIK:are i en så viktig match? Motsatsförhållandet mellan de arga rivalerna var ju mycket större i gamla tider än vad det är nu. Men det gick alldeles utmärkt. Thoddes distinkta brytningar och förträffliga stöt på bollen kompletterades av Ragges mera robusta tacklingar och utmärkta täckning av alla luckor. Och på kuppen blev Ragge och Thodde goda vänner också utanför planen. Detta gällde i ännu högre grad förhållandet mellan Ragge och AIK:s berömde kapten, Knutte Nilsson, skapare av AIK:s smokinglir, med kortpassning efter marken.
I en lång rad derbyn — både i fotboll och bandy — ställdes de mot varandra och då gällde det vem som skulle dra längsta strået. Knutte med sin tekniska och taktiska smartness eller Ragge med sin hårdhet och allround-skicklighet i både tacklingar och passningsspel. Den ene stilisten, den andre fightern, men i båda fallen handlade det om planens gentlemän.
Så här berättade Ragge Wicksell för en av Djurgårdens hetaste supporters bland Stockholms sportjournalister, Kerj Jonsson:
”Knutte och jag var arvfiender — bittra och ofta ganska hänsynslösa — på plan, men dessa fejder band oss också på ett märkligt sätt samman. Vi blev vänner — och inte vilka vänner som helst. Vi blev vänner för livet och när vi bägge lagt bollskorna på hyllan fortsatte vi att umgås och bygga vidare på denna vänskap. Dessutom blev vi ju bägge inte bara äldre utan även förståndigare.
Den ene stilisten, den andre fightern, men i båda fallen handlade det om planens gentlemän.
Vi blev tolerantare och kanske också mera mänskliga. Det var därför en självklar sak för mig att följa min arvfiende och bästa vän Knutte på hans sista färd till Norra kyrkogården.”
Om denna vackra och tänkvärda allians mellan Djurgården och AIK erinrade mig Ragge, när jag för rätt många år sedan intervjuade honom i hans egenskap av den ende kvarlevande av 1916 års legendariska landslag.
Hurdan var han då som spelare? Jo, han var en märklig kombination av elegant tekniker och framspelare och flinthård tacklare. Han hade förmånen att ha en järnfysik och var en fantastisk slitvarg, som aldrig gav upp. Ragge blev kanske inte så folkkär och populär som lagkamraten Köping-Gustafsson, men folk som begrep fotboll betecknade honom som Sveriges bästa allround-fotbollspelare åren kring första världskriget.
Till professionen var Ragge Wicksell typograf och tryckerifaktor. Han var född 1892 och avled 1974. Sin fotbollsbana inledde han i Mariebergs IK, gamla Marris, men kom till Djurgården 1911 och blev sedan vår förening trogen.
Bengt Ahlbom, sportjournalist sedan 20-talets mitt. Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF 100 år (1991).
Jessika kom till Djurgårdens IF 1993 från Älta IF. Samtidigt som Jenny Rönnegård och de två hade spelat i samma lag sedan de var 6-7 år gamla.
Det blev hela tio säsonger i blårandigt innan det var dags för mammaledighet.
Sedan spelade Jessika i Vasalunds IF i division 1 2004-2005, mammaledig igen, och sedan tillbaka 2007-2009. Efter det spelade hon i Vasalunds division 5-lag ett år innan det var dags för fler barn och sedan mest korpenspel.
Anna Jessika Margareta Sundh Född: 9 juli 1974
Fotbollsspelare Position: back Nummer: 6 Moderklubb: Älta IF 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002
