Sigvard ”Sigge” Bergh

Sigvard ”Sigge” Bergh

”Sigge” tog direkt plats som inner i både bandy- och fotbollslaget. Han var något långsam, men en härlig tekniker med bra ett skott. Dessutom var han lång och inte oäven i huvudspelet. 1936 vann Djurgården division II östra i fotboll med ”Sigge” som motor i laget och gick till allsvenskt kval. Där stötte man på Hallstahammar. Båda lagen vann hemma, varför det blev en avgörande match i Norrköping. Här vann Djurgården med 2–1 och ”Sigge” gjorde segermåIet. Men sejouren i allsvenskan den här gången blev bara ettårig. ”Sigge” spelade 16 allsvenska matcher (1 mål) men Djurgården kom näst sist.

1937 invigdes Råsunda Fotbollsstadion. Djurgården spelade hemma på Stadion, men i november 1938 fick man spela sin första match på arenan i Solna. En vänskapsmatch mot AIK. ”Gnaget” vann med 4–2, men ”Sigge” gjorde Djurgårdens första mål på Råsunda. Det var han stolt över. Men en knäskada stoppade den aktiva karriären alltför tidigt. Då gick ”Sigge” över till ledarsidan. Man hade inom föreningen redan upptäckt hans ledaregenskaper. 1942 blev han ordförande i Djurgårdens fotbollsektion, som då även innehöll bandy och ishockey. Den posten kom han att inneha i 25 år, han avgick 1967. ”Sigge” var en arbetande ordförande. Han levde med ”sina grabbar”. Fanns alltid till hands på Stadion. Och definitivt ingen i landet kan ha sett så många fotbollsmatcher som ”Sigge” Bergh. ”Livet skall upplevas på en fotbollsläktare”, var ett uttryck som ”Sigge” älskade.

Så självklart var han en lysande talangscout för DIF. Bland de fynd han hittade märks Hasse Jeppson, Arne Arvidsson, ”Lill-Lappen” Hellström, Sigge Parling, Ronney Pettersson, ”Tjalle” Mild, Leffe Eriksson, Conny Granqvist. Ja, listan kan närmast göras oändlig. ”Sigge” hade en otrolig näsa för vilka talanger som skulle blomma ut i hans lag. Han spårade upp talanger, pratade med deras föräldrar och ordnade det socialt i Stockholm, studier eller arbete. ”Färdiga spelare” var ingenting för ”Sigge”. En talang som han missade var bollbegåvningen Roger Magnusson. När ”Sigge” trodde att allt var klart skrev Roger på för Åtvidaberg. Det grämde honom.

Under ”Sigges” tid som ordförande vann Djurgården allsvenskan 1955, 1959, 1964 och 1966. Dessutom basade han för SM-guldet i ishockey 1950. ”Sigge” levde för sitt Djurgården, parallellt med den affärsverksamhet som han bedrev i många år. Självklart var denne kraftkarl även engagerad i förbundsarbete. 1967–1971 var han ordförande i Stockholms Fotbollförbund, 1967–1982 var han ledamot av Svenska Fotbollförbundets syrelse 1967–1968 var han ordförande i seriekommittén, 1969–1983 ordförande i tävlingskommittén. Han var med att utarbeta ”Fotboll 70”, när allsvenskan 1973–1981 i en första sväng utökades från 12 till 14 lag. ”Sigge” var också många gånger överledare för svenska landslag. 1967 satt han på sammanlagt åtta ”stolar” inom fotbollen.

”Sigge” Berg var ingen vän av skryt och skrävel. Han höll en lågmäld profil, hade charm och var en omtyckt och duktig debattör. Han imponerade genom sin oerhörda kunskap. Det var ”Sigge” som var med och skapade den så kallade djurgårdsandan.

I boken ”Många mål, många planer” skojar mångårige styrelsekollegan Lennart Johansson med ”Sigge”. Han skriver: ”Jag såg honom aldrig någonsin ta upp plånboken!” Vilket är en omskrivning av att Sigge var mycket ekonomisk. Som ordförande var han ytterst ansvarig för att Djurgårdens ekonomi alltid var i balans. Sigvard Bergh är definitivt ett av de allra största namnen i Djurgårdens nu 116-åriga historia.

Claes-G Bengtsson
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)

20 april 2022 invaldes Sigvard Bergh som medlem nr 14 i Djurgårdens Hall of Fame.