Östen Eriksson

Som ung intresserade han sig för bowling och tog efter amerikanarna vid VM i Stockholm 1926 när det gällde skruvslag och glidsko. Men han var för ung för att få tävla enligt dåtidens regelverk och det var först 1930 när en regeländring skedde som den då 20-årige Östen kunde börja tävla för Djurgårdens IF.

Han vann många SM-medaljer, spelade i landslag och stadslag och nådde en av sina största framgångar vid VM 1934 i New York då han vann silver i tvåmannalag ihop med solnaiten Wille Ericson. Ett år tidigare hade Östen blivit svensk mästare individuellt i Örebro.

När han upprepade den bedriften 14 år senare, också i Örebro, hade han bytt klubbadress och spelade för AIK! Östen blev sedermera Stor Grabb nummer 5.

Han var en av föregångarna i tekniskt hänseende. På 1940- och 1950-talet när debatten rasade om skruv eller rakslag var att föredra nämndes ofta Östen Eriksson som en av de främsta företrädarna för skruven.