Nils Nordberg

Nils Nordberg

Nils var aktiv framför allt inom orientering och längdskidor och kom också att vara aktiv i redaktionskommittén. Han var ansvarig redaktör för jubileums numret av Djurgårdens officiella medlemstidning Djurgårdaren 1941. Som redaktör skrev han rapporter och kåserier underskrivna med Nen, N eller Nobben. Han var framförallt redaktör för orienteringssektionens tidskrift ”Mellan Skärmarna” under många år, där Bengt Lissegårdh stod för den konstnärliga utsmyckningen av bl.a. vinjetten. Nils erhöll 1941 Sällskapets Gamla Djurgårdares plakett 1941 för sitt redaktionsarbete.

Nils Gustav Adolf Nordberg
Född: 11 juni 1903

Orientering, redaktör m.m.

En av Nils Nordbergs stora passioner var orientering där han blev klubbmästare 1925. Dessförinnan satt han i styrelsen för allmän idrottssektionen 1921 och fick Djurgårdens Idrottsmärke 1922.

Han spelade även fotboll i DIF på lite lägre nivåer.

Fotbollens C-lag 1924. Seriesegrare i klass II. Nils Nordberg ståendes som nummer fem från vänster.

Så här beskrev signaturen Nen (Nils Nordberg) 1926 hur han kom att bli Djurgådare:
”Jag minns, när jag som skolpojke drogs med i idrottens virvlar. Hur jag lärde mig känna idrottsmän och fick mina favoriter och hur jag drogs till den förening — Djurgården — som jag tillhör. Jag såg ofta djurgårdare! Jag såg dem varhelst en tävling gick av stapeln, och såg dem gnistra av stridslust. Det var ett ord, som jag ofta mötte i sportspalterna och som jag kom att fästa mig vid: Djurgårdsenergi”

Djurgårdsorienterarnas medlemstidning ”Mellan Skärmarna”, där Nils Nordberg var redaktör.

Marita Karlsson, dotter till Nils Nordberg, tog 2021 kontakt med DIF Historia.
Nils Nordberg var min pappa. När han dog 1977 lämnade han efter sig tolv årgångar av medlemsbladet ”Mellan skärmarna” 1940-1952, inbundna i tre volymer.
Jag minns inget av det här men under hela min uppväxt hörde jag talas om de personerna, vars namn jag nu i efterhand kan läsa i resultatlistorna. Ett gäng som höll ihop och hade fantastiskt roligt. De kallade sig för ”Skogsmössen” och träffades även utanför tävlandet. Ibland träffades man tillsammans med familjerna.
Dessa böcker är ett stycke idrottshistoria, som jag hoppas att flera kan ha glädje av. Kanske kan de även komma till användning i forskning av något slag. Lämnar därför över böckerna med varm hand till DIF:s arkiv.

Stort tack säger vi på DIF Historia!