Mikael Martinsson
Mikael Martinsson kom från Vasalunds IK i Solna. Han började i deras fotbollsskola och som tränare från att han var sex år fram till han fyllde 13 var den legendariske Vasalundsledaren och sedermera DIF–ordföranden Bo GT Peterson (1992–1993). Det är välkänt att Bo GT starkt ogillar AIK och det sannolikt på grund av det en övergång till AIK aldrig var aktuell för Mikael när han skulle ta steget till Allsvenskan.
I Martinssons kontrakt fanns en klasul där det stod att han fick gå till en allsvensk toppklubb, dock ej AIK. En klasul medierna verkligen gottade sig åt när det blev känt. Speciellt som ”Micke” förklarade att klausulen var onödig, då han aldrig kunde tänka sig att spela där.
Lars Erik Mikael Martinsson
Född: 29 mars 1966
Fotbollsklubb
Position: anfallare
Moderklubb: Vasalunds IF
4 säsonger. 89 matcher. 33 mål.
1989 8 0
1990 22 6
1991 28 9
1992 31 18
Djurgården var så säkra på att han var rätt spelare att de köpte honom för 1 miljon kronor 1989 trots att han veckan innan brutit benet. Detta var en oerhört hög övergångssumma på den tiden och första gången miljonvallen passerades i DIF. Detta skulle visa sig vara ett riktigt beslut.
Mikael var en spelare med oerhörd talang. Han hade ett grymt steg och stor spelbegåvning. Han kanske inte gjorde så extremt många mål, men tittar man närmare så finner man att de mål han gjorde oftast kom i de tuffaste och viktigaste matcherna. ”Micke” var alltid bra i de viktiga matcherna och kan med rätta kallas för en derbyspecialist. Man minns speciellt när DIF slog AIK med 4–1 1991 (första vinsten mot AIK på 10 år). Då var han planens kung. En annan match var 9–1 segern mot Hammarby 1991, då han hade lekstuga.
Att Mikael Martinsson var bäst i de stora matcherna berodde kanske på att han inte hade den riktiga passionen för fotbollen. Det verkade som om han behövde något extra för att tända till. ”Micke” var inte den som stod efter träningspassen och nötte extra för att ta sista steget. Egentligen ville Martinsson inte spela forward utan mittback, vilket naturligtvis klubben inte gick med på. Det blev ändå ett par A-landskamper till slut – och med lite mer glöd hade han blivit permanent landslagsman och proffs. Under tiden i Vasalund var han dock utlånad en säsong till en division 2-klubb i Spanien. Mer blev det dock inte. Ledare man pratar med minns Mikael Martinsson som lite bohemisk – men alltid lojal mot klubben.
Efter att Djurgården åkt ur Allsvenskan 1992 gick ”Micke” till IFK Göteborg för stora pengar (den satsade miljonen gav bra avkastning). Blåvitt var den tidens gigant i Svensk fotboll. Där tände han till och gjorde ett antal riktigt bra matcher i Champions League. Efter tiden i Blåvitt varvade ”Micke” ner i de lägre divisionerna i Göteborg, där han fortfarande bor och arbetar med olika sociala projekt.
Mats Jansson
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)