Det är sneglandet på skärmen medan man står på jobbet. Det är pulsen när man ser “Djurgårdens IF (SWE)” rullas ut i UEFA-pampens händer, efter evigheter av uppsnack på bruten engelska. Det är tragglandet genom alla tilläggsköp, popups och pyttesmå flikar med potentiella resvägar. Det är allt från larmet mitt i natten och handslagen vid flygplatsen till de oförglömliga ögonblicken ute i städerna och på läktarna. Det är något särskilt med att följa Djurgår’n i Europa.
Att resa land och rike runt för sitt lag är en av de yttersta formerna av supporterskap. Det är ett insisterande på att engagemanget för föreningen inte bara är oberoende av med- eller motgång, utan också tid eller plats. Detta är måhända en ganska så romantisk tanke, något man inte minst kan känna under busstimme 32 på väg hem från Molde. Samtidigt väcker det ändå något i en när man återser alla ansikten otaliga mil hemifrån, alla på plats för att stödja samma blåränder, emblem och spelare som hemma i Stockholm.
Europaspel är inget nytt för en Djurgårdare, men fjolårets sejour står onekligen ändå ut från de tidigare. Aldrig har vi kommit så långt i en turnering, slagit så många och fått uppleva så mycket. När det tidiga underläget kom i Rijeka var det nog många som mentalt började bearbeta ett tidigt uttåg ur kvalspelet. Istället gick vi inte bara vidare till ett historiskt gruppspel, utan vi gick dessutom vidare till åttondelsfinal som sensationella vinnare av denna grupp.
På vägen dit samlade vi i Ultra Caos Stockholm på oss en hel del minnen. Det var skogsbranden i Slovenien, buren i Rijeka, den Transylvanska tågresan, euforin i Nicosia, invasionen av Gent och mycket mycket mer. Vi har med en hel del pusslande, mejlande och hjälp lyckats få ihop bildmaterial från dessa stunder, som nu kan återupplevas i denna fotobok.
Snart stundar ett nytt europaspel för oss alla, där vi hoppas samla på oss minst lika många minnen. En sak är i vart fall säker; oavsett var Djurgår’n spelar kommer vi att vara på plats och elda på spelarna med en gränslös och aldrig falnande passion för vårt lag.
- Ultra Caos Stockholm