Djurgårdens IF:s historia – år för år. Sammanfattning

Djurgårdens IF:s historia – år för år. Sammanfattning

1891

Friidrott
Djurgårdens IF bildas den 12 mars och anledningen var den internationella idrotts- och gymnastikfest som skulle arrangeras i Stockholm. För att kunna delta i den måste man vara medlem i en idrottsförening. Den internationella idrotts- och gymnastikfesten var den första stora tävlingen där djurgårdare deltog. Festen var Sveriges första internationella arrangemang i fri idrott med deltagare från England, Danmark, Norge och Finland. Gustaf Tibell och Harald Magnusson från DIF deltog i löpning och gång.

Backhoppning
Detta år grundades också Skansen av Arthur Hazelius som lät djurgårdarna använda Sirishofsberget för backhoppning, annars höll man mest till vid Frisens Park där man var mer ostörda.
Skidor
Tre dagar efter bildandet arrangerade Djurgården sin första tävling, en skidtävling – utan stav över en engelsk mil – på Djurgårdsbrunnsvikens is. Segrare blev Gustaf Tibell på tiden 9 minuter och 30 sekunder.

1892

Backhoppning
En skandinavisk vinteridrottstävling arrangerades på Djurgården den 28 februari. I Dagens Nyheter rubricerade man den som ”Stockholms första stora skidtäflingsfest”. I backhoppningen som ordnades på Sirishofsberget var norrmännen överlägsna men DIF: s Gustaf Tibell var den som utmärkte sig mest efter norrmännen.

1893

Skidor
De första nationella tävlingar på skidor anordnades i Uppsala den 25–26 februari av Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige. I 30 km loppet på spårade banor kom DIF:s August Björkdahl på 9:e plats. I backhoppning kom DIF:s Gustaf Tibbell på 2: a plats.
Friidrott
AIK stod som arrangör för en skandinavisk idrottsfest på Svea Livgardes idrottsplan. Följande föreningar deltog Helsingfors gymnastikklubb, Stockholms amatörförening, Allmänna idrottsklubben, Stockholms sportförening, Idrottsklubben, Djurgårdens idrottsförening, Föreningen Hephatha samt Örgryte idrottssällskap. Dragkampstävlingen vanns av DIF, man besegrade AIK.

1894

Friidrott
AIK anordnade åter en skandinavisk idrottsfest på Svea Livgardes idrottsplats. Djurgården vann även detta år dragkampstävlingen. Denna gång dock efter en hård kamp mot Hammarby roddförening, vilka hade den tidens största kraftkarl – ”starke Arvid” – som ankare. Första omgången vanns av Hammarby, den andra av Djurgården och i den tredje och avgörande kampen vann DIF.

1895

Backhoppning
Genom Enskilda Bankens Knut Agaton Wallenberg erbjöds Djurgården att i villastaden Saltsjöbaden, som Wallenberg grundat 1891, utse en lämplig plats för en modern hoppbacke. DIF accepterade erbjudandet och av wallenbergarna fick medlemmarna också frikort på järnvägslinjen Stockholm-Saltsjöbaden (även den ägdes av Wallenberg). Hoppbacken som invigdes 1894 var då Sveriges största hoppbacke. Sista helgen i februari anordnade Djurgården skidtävlingar vid Saltsjöbaden. I backhoppningen dominerade norrmän men bland de svenska deltagarna dominerade djurgårdarna A. Oppböen, G. Tibell, E. Tandberg och N. Widgren.
Skridskor
I februari detta år anordnades svenska mästerskapet i konst- och hastighetsåkning på skridskor. Konståkningen vanns av Ulrich Salchow och i hastighetsåkning kom djurgårdaren G. Johansson trea på både 500 meter och 1 500 meter.

1896

Fotboll
När den första SM tävlingen arrangerades i Helsingborg 1896 hade den föreningsorganiserade fotbollen ännu inte kommit till Stockholm. Man kan nog med fog säga att fotbollen som tävlingsidrott i Sverige fick sin start genom att den fanns med på programmet för Svenska Idrottsförbundets mästerskapstävlingar år 1896. Fotbollen vanns för övrigt av Örgryte idrottssällskap.
Friidrott
Den 7–8 juni arrangerades en gymnastik och idrottsfest i Malmö och i den deltog tre medlemmar från Djurgårdens idrottsförening. A. Bergman vann i spjuttävlingen och kom 3: a i diskus.

1897

Skidor
En hel del tävlingar i olika grenar arrangerades av idrottsföreningarna där endast de egna medlemmarna fick delta, så gjorde även DIF, detta år i längdlöpning på skidor.
Cykel
Cykeltävlingar var populära och detta år ordnades en tävling mellan Göteborg och Stockholm med två deltagare från DIF: Anton och Leon Lagerlöf.
Friidrott
Gustaf Söderström vann SM i kula i Balders Hage, Göteborg på 19.57 (sammanlagt med höger och vänster hand).

1898

Friidrott
Till de stora internationella gymnastik och idrottstävlingarna i Köpenhamn utsågs Gustaf Söderström och Fritz Ljungberg att representera föreningen. Gustaf Söderström vann i kulstötning och kom tvåa i diskus. I den i dag bortglömda grenen hammarkastning kom han trea.
Vid SM tävlingar på Ladugårdsgärde i Stockholm vann Gustaf Söderström i såväl kula som diskus.
Fotboll
Vid Svenska Idrottsförbundets mästerskapstävlingar i Stockholm den 30 och 31 juli skulle man enligt uppgift i DN den 21/7, sid 3 även tävla i fotboll, vilket var första gången som Stockholmsföreningar deltog i fotbollsspel (om det nu deltog några). Om detta skriver inte DN. [Kolla på KB].

1899

Backhoppning
Vid skidtävlingar i Sundsvall befäste djurgårdarna sin ställning som landets främsta backhoppare. Vann gjorde Oscar Bomgren följd av A. Andersson och J.A. Hansson alla från Djurgårdens idrottsförening. På fjärde plats kom Gustaf Tibell f.d. DIF, nu representerande skidklubben Bore och femma kom E. Tandberg även han tidigare DIF, nu endast nämnd så som från Stockholm.

Fotboll
Om DIF inte deltog i fotboll vid Svenska Idrottsförbundets tävlingar 1898 så var detta år det första året som fotboll fanns på programmet i DIF.
Att fotboll var en ny gren i Stockholm framgår med tydlighet när man läser om de förestående tävlingarna i fotboll på Lindarängen i Dagens Nyheter den 21 sep.

Fotbollstäflan på Lindarängen
Vid den idrottsfest hvarmed säsongen afslutas af Stockholms Idrottsförbund om söndag kommer äfven en serie täflingar i fotboll att utkämpas. Liksom flertalet idrotter, härstammande från England, hvars mest populära sport fotbollsspelet kan sägas utgöra, har fotbollen numera fått fast fot äfven på kontinenten. I Frankrike har fotboll blifvit sporten för dagen och hos våra grannar danskarna, i synnerhet i Köpenhamn, går under fotbollssäsongen, knappt en dag, alldeles säkert ingen söndag förbi utan en eller flera större täflingar, och i Göteborg, egentligen den enda plats i Sverige där fotbollsspelet nått till någon allmännare omfattning, spelas ifrigt. Anhängare äger spelet för öfrigt, i äfven andra svenska städer, t.ex. Gäfle, där Gäfle idrottsförening länge varit en ifrig förkämpe för denna som all annan god idrott, och i Stockholm, där fotboll spelas mycket bland garnisonstrupperna, men ock af en del idrottsklubbar, såsom Djurgårdens idrottsförening och Allmänna idrottsklubben. Det är mellan de nu namngifna tre klubbarna täflingen skall stå om söndag om ett af grefve Cl. von Rosen skänkt vandringspris, en större silverpokal. De olika klubbarnas lag, hvartdera enligt spelets regler består af elfva man, komma att uppträda i starkt från hvarandra markerade dräkter, Gäfle IF i hvita tröjor och blå byxor, Dj.I.F. i rödt ochy A.I.K. i helt blått. Början göres kl. 2.20 med Gäfle I.F. och Djurgårdens I.F. hvarpå vid 4-tiden Allmänna I.K. upptar kampen med den klubb som vunnit första leken.
Djurgården och Gäfle möttes först i semifinal, matcherna spelades 2×30 min, Gäfle vann med
3–0. Efter en paus på 30 minuter spelades finalen mot AIK. Gäfle vann även denna match nu med 2–0.

1900

Backhoppning
Djurgårdens idrottsförening anordnade uppvisning i backhoppning i Saltsjöbadens stora skidbacke.
Vid skidtävlingar i Härnösand i början av mars deltog från Djurgårdens IF: Hj. Ljungberg, O. Bomgren, N. Widgren, A. Andersson, J. A. Hansson, K. Hansson, J. Olsson, H. Hesselman, E. Tandberg, H. Tandberg, E. Norling, J. Björkdahl, R. Nylund, E. Holm samt Albert Johansson.

Fotboll
I Dagens Nyheter den 26 maj annonserades en match mellan Djurgårdens idrottsförening och Allmänna idrottsklubben. Matchen spelades söndagen den 27 maj på Lindarängen. AIK uppträdde i helblått och Djurgården i rött, AIK vann med 2–1.

Skidor
Vid en skidtävling Stockholm – Vaxholm – Stockholm, anordnad av idrottsföreningen Kronan från Stockholm vann G. Sääf från Djurgårdens idrottsförening på 4 timmar, 31 minuter och 10 sekunder.

Styrelse
Djurgårdens idrottsförenings nya styrelse presenteras i Dagens Nyheter den 23 april: ordförande blev postexpeditören Gustaf H Andersson och vice ordförande – föreningens grundare – J. G. Jansson.
Friidrott

Vid de nationella idrottstävlingarna i idrottsparken den 30 juni och den 1 juli hade DIF stora framgångar. I gångtävlingen 5 000 meter segrade Ernst Ekberg och 2: a kom Edvard Hagberg båda från DIF. I diskus vann Gustaf Söderström och tvåa kom K.G. Staaf båda DIF. I grenhopp (hopp över plint) kom DIF: arna Oscar Nordström och K.G. Staaf etta respektive tvåa. I kulstötning vann Gustaf Söderström (man stötte både med höger och vänster hand, det sammanlagda resultatet gällde). Tresteg och femkamp vanns av K.G. Staaf. De nationella idrottstävlingarnas fotbollstävling avgjordes mellan DIF och AIK ute på Lindarängen. Den matchen slutade oavgjord och nytt speldatum fastställdes.
Den 14 juli rapporterar Dagens Nyheter att direktör John Bernström skänker 100 kronor till Djurgårdens IF. Pengarna skulle göra det möjligt för arbetaren vid Separator Karl Gustaf Staaf att deltaga i de olympiska spelen i Paris.

Djurgårdsprofiler i OS 1900
Karl Gustaf Staaf (1881 – 1953)
Stockholmaren från Djurgården var en allroundidrottare som i OS i Paris 1900 ställde upp i fem grenar. Bästa resultat fick dock Staaf i dragkamp, där han var en av tre svenskar i ett kombinerat svensk-danskt lag. Denna märkliga lagmix till störsa delen bestående av friidrottare besegrade enda motståndaren Frankrike (Racing Club de France) och erövrade guld. Trion Staaf, August Nilsson och Gustaf Söderström blev därmed Sveriges första olympiska medaljörer och guldvinnare. Karl Gustaf Staaf vann tre SM Guld i friidrott: i stavhopp, diskus och femkamp, samtliga vunna 1900.
Gustaf Söderström (1865 – 1958)
Vid OS i Paris 1900 var Gustaf Söderström 34 år. Han var en nyckelman i det kombinerade svensk-danska lag som vann dragkampsguld. Han var som sina svenska lagkamrater i dragkampslaget friidrottare och dragkamp var mest en bisyssla. Gustaf Söderström – äldre bror till Bruno Söderström – var tvåfaldig svensk mästare i såväl kula som diskus. I kula 1897 och 1898, i diskus 1898 och 1902. Söderströms 38,70 i diskus från 1897 räknades som ett inofficiellt världsrekord.

1901

Friidrott
Vid SM i Gävle skördade Djurgårdens deltagare stora framgångar, svenska mästare blev P. Egnell (spjut), Gustaf Söderström (diskus och kula), E. Ekberg (gång 5 000 m), Bruno Söderström (femkamp) och E. Hagberg (5 000 m med fältutrustning).
Stockholms Idrottsförbund anordnade tävlingar i idrottsparken med stora framgångar för Djurgårdens idrottsförening. Gustaf Söderström vann i både kula och diskus. Tresteg vanns av K. Karlsson och gångtävlingen över 1 mil vanns av Ernst Ekberg. Bruno Söderström vann i höjdhopp och stavhopp och P. Egnell vann femkampen och grenhopp.

Fotboll
Djurgården avancerade till semifinal i tävlingen om Clarence von Rosens pokal, där man förlorade mot Gefle IF som vunnit de två föregående åren. 1901 års tävling såg därför liksom föregående år AIK och Gefle som finallag. Finalmatchen gick på Idrottsparken i Stockholm och om Gefle även detta år skulle vinna så tog man hem pokalen för alltid. Matchen slutade 1–1 men trots 3×5 min förlängning kunde matchen inte avgöras och eftersom man inte kunde komma överens om ett nytt speldatum sköts tävlingen upp till nästa år.

Backhoppning
De nordiska spelen som var föregångare till de olympiska vinterspelen arrangerades för första gången detta år i Stockholm. Arrangör var Sveriges centralförening för idrottens främjande. Förutom idrott arrangerades även många utställningar och andra kringarrangemang, vilka skulle framvisa det vintriga Nordens säregna kvaliteter.
Vid de första nordiska spelen i Stockholm 1901 beslutades att spelen skulle hållas vart annat år växelvis i Sverige och Norge. Efter Unionsupplösningen 1905 kom alla tävlingar hållas i Sverige, och inte så ofta som vartannat år.
Som avslutning på nordiska spelen 1901 arrangerade Djurgårdens IF internationella backhoppartävlingar i Saltsjöbaden, egentligen utanför programmet, men som uppvisning kom de att verka för att backhoppningen skulle ingå i kommande nordiska spel.
Tioårsjubileum
Djurgårdens idrottsförening firade sin 10-åriga tillvaro med en fest på hotell Phoenix. Föreningens stiftare Jansson tilldelades en minnesmedalj i guld.

Östermalms idrottsplats
Kungen skänker mark för anläggning av idrottsplats norr om idrottsparken. Se artikel i DN den 7 juni 1901. Idrottsplatsen invigdes först 1906.

Vattenpolo
Vid tävlingar i simning och vattenpolo vid Djurgårdsbrunnsviken gick DIF till final i vattenpolo där man mötte Stockholms Kappsimningsklubb, förlust 1–3. Vattenpolo introducerades vid ett engelskt klubbesök 1898.

1902

Fotboll
I semifinalen om Greve Clarence von Rosens pokal vann Djurgården över Göteborgs idrottsförbund med 2-0. I finalen som spelades i idrottsparken i Stockholm mellan Gefle IF och Djurgårdens IF vanns av Gefle med 1-0 och eftersom de nu vunnit den tre gånger i följd tillföll pokalen dem för alltid. Den finns att beskåda på Länsmuseet i Gävle och den har vid flera tillfällen använts som dopfunt för ättlingar till spelarna.
Skidor
Vid skidtävlingar i Uppsala vann O. Bomgren, Djurgårdens IF följd av klubbkamraterna E. Tandberg och J.A. Hansson.
Friidrott
SM i friidrott gick i Jönköping, gångtävlingen över 5 000 m vanns av Ernst Ekberg, Djurgårdens IF.


Cykel
Cykeltävling Stockholm – Enköping – Stockholm anordnades av Djurgårdens Idrottsförening. Starten gick från Idrottsparken.

1903

Fotboll
Danskarna som hade tagit till sig fotbollen mycket tidigare än oss och var klart skickligare bjöds in till matcher med den uppenbara anledningen att ta lärdom i fotbollsspelets sköna konst. Den 3 och den 5 maj mötte Djurgården köpenhamnsklubben Österbro BK i Idrottsparken. Matcherna som förlorades med 1-6 respektive 0-15 refererades i Dagens Nyheter:
DN 4 maj 1903
Fotbollskampen i Idrottsparken. Köpenhamnarna contra stockholmarna.
Söndagens fotbollsspel i idrottsparken då Österbro Boldklub från Köpenhamn drabbade tillsammans med Djurgårdens idrottsförening, hade lockat en efter de ogynnsamma väderleksförhållandena talrik publik. Omkring 3 000 personer stodo i öfver tre timmar, huttrande och frysande i den råa kyliga luften och följde täflingarna med spändt intresse samt öppet öga för skiftningar och poänger i de idrottsliga prestationerna. Bland åskådarna syntes kronprinsen, öfverstelöjtnant Balck m.fl. af hufvudstadens förnämsta representanter för sportintressena. Banans norra sida lystes upp af de danska färgerna och våra svenska blågula dukar behärskade den södra. Denna motsättning hade på arenan sitt dramatiska uttryck i Djurgårdsgossarnas kamp mot köpenhamnsynglingarna, markerad af de två partiernas dräktfärger, blått och svart samt hvitt och rött. Man hade visserligen väntat att danskarne skulle spela väl, men de gingo utöfver stockholmarnes förväntningar eller farhågor i det att de presterade ett samspel som med sin öfverlägsenhet gjorde våra raska ”djurgårdare” handfallna. Och detta samspel möjliggjordes genom en snabbhet hos löparne och en eminent fulländning hos litet hvar både hos fötternas och hufvudernas vägnar, som framtvungo applåd efter applåd. De hushållade i alla fall med sina krafter och upptogo aldrig en alltför vansklig kapplöpning, utan stodo och bidade sin tid i lugnt förlitande på den eller dem som för ögonblicket voro i elden. I synnerhet utmärkte sig kaptenen för blixtsnabbt, säkert ingrepp i spelet då situationen därtill gaf anledning, samt en förbluffande skicklighet i manövreringen med bollen.
”Djurgårdarna” spelade som vanligt väl och vårdat, med en och annan charmant poäng som då städse hälsades med nästan frenetiskt bifall. Men det hjälpte ej. De voro betydligt underlägsna, hviket i synnerhet i början framträdde så tydligt som gärna kan önskas, för att en seger ska kunna kallas afgjord. Det föreföll som vore de öfverraskade af ett för dem nästan nytt spelsätt. Efter några få minuter hade danskarne gjort sina två första mål och under matchens första halftid erövrade de ännu ett samt under andra halftiden likaledes tre. Under hela tiden hade ”djurgårdarne” lyckats göra endast ett mål. Härtill kom att danskarne oupphörligen hade de vackraste ansatser till ytterligare flera mål, hvilka dock på grund af en del tillfälligheter misslyckades eller kasserades. Mot slutet tycktes stockholmarne taga upp sig, då de blifvit något vana vid sina farliga motståndare, och säkert är att icke blott nederlaget som sådant utan äfven insikten om danskarnes mera raffinerade och dettas detaljer kommer att inverka eggande och uppryckande på det i Stockholm numera så populära och äfven – det kunna vi i alla fall säga – relativt högt uppdrifna fotbollsspelet.

DN 6 maj 1903
Lysande seger för danskarna
På tisdagsaftonen lyste åter de danska färgerna öfver Idrottsparken, och en ny sammandrabbning ägde rum mellan Österbro Boldklub och D.I.F: s fotbollslag.
Åskådarnas antal var naturligtvis betydligt mindre än i söndags, men förvånande stort i alla fall men hänsyn till omständigheterna. Banan var regndränkt, och här och där glittrade det av vatten i slammet. Luften var dimmig och disig till den grad att man nästan kände sig försatt tre månader tillbaka i året. Björkarna stodo inkrupna halfgömda i det mot kvällen alltmer tätnande töcknet, och bollen syntes emellanåt endast som en koncentrering af dimman – kärnan i en nebulosa. Spelet blef lifligt och rikt på än lustiga än spännande situationer, som lockade publiken med sig och tvingade fram opinionsyttringar. Danskarna presenterade sig ännu mer öfverlägsna än vid söndagens match och gjorde från kl half 7 till kl 8 icke mindre än 15 mål mot 0. Deras ensemble tedde sig förkrossande, och deras virtuosmässiga behandling af bollen var lika nöjsam för publiken som farlig för motståndarne. Bollen höll sig nästan hela tiden inemot stockholmarnas mål, och ”djurgårdarnas” förträfflige målvakt hade en het dag. Köpenhamnarnas målvakt däremot stod ensam och allen i motsatt ände af banan insvept i en kappa för att hålla sig varm. När så någon gång striden nalkades hans nejder, slängde han af sig plagget och var genast färdig att ingripa. Det var förvånande att vid dessa tillfällen se med hvilken säkerhet danskarne mottog svenskarnes anfall på deras mål. Försvaret fick nämligen nästan uteslutande skötas af ”backarna”, medan ”forwarderna” hvilade sig midt på banan, färdiga att vid tillbakaslaget anfall öfverta bollen och med oemotståndlig kraft jaga in den i motsatta målet. ”Kapten” A. Rasmussen var i många fall brännpunkten i anfallen. Då han uppfångade bollen förde han den varligen framåt med öfverlägsen skicklighet gäckande motståndarnes försök att bemäktiga sig densamma och då de flockade sig omkring honom, sände han den med en välriktad spark mot den punkt som var mest blottad på försvar, och därifrån lyckades då ofta målet. Äfven ”backen” har blifvit publikens gunstling genom sin nästan osvikliga träffsäkerhet och kraft. Orsaken till ”djurgårdarnes” kanske alltför afgjorda nederlag tycktes delvis ligga däri att de mottagit lärdomar i taktik som de ännu ej förmått smälta. De försökte sig – alldeles riktigt för resten – på ett samspel i hvilket flera mycket goda ansatser gjordes, men hvars genomförande de naturligt nog ej kunde vara vuxna. Icke sällan slogo också försöken så ut att de blefvo till köpenhamnarnes afgjorda förmån. Men tvifvelsutan äger det raska laget förutsättningar för att under sommarens förestående fotbollskampanjer tillgodogöra sig den på praktisk väg erhållna insikten i en ny, fullkomligare speltaktik. Efter matchens slut hurrade de båda partierna för hvarandra och Österbroklubbens kapten hissades af stockholmarne, hvilka därigenom lade i dagen att de ej kände någon bitterhet öfver den grundliga stukningen, utan endast en kamratlig beundran samt en ifvrig önskan att tillägna sig de inhämtande lärdomarna.
Tre veckor senare den 28 maj mötte Djurgården Göteborgs idrottsförbund på Idrottsparken. Göteborg var främst med Örgryte IS men även med Göteborgs idrottsförbund och IFK Göteborg de som kommit längst i Sverige i fotbollssporten. Nu syntes en tydlig förändring av DIF: s spel enligt vad Dagens Nyheters utsände rapporterade den 29 maj.
Djurgårdarna lade därvid ganska tydligt i dagen att de sökt gottgöra sig de lärdomar som köpenhamnsklubben vid sitt besök för ett par veckor sedan i Stockholm hade luft att gifva. Det visade sig nämligen hos dem ett större ett större vinnläggande om att manövrera med bollen och göra anfallen mera kontinuerliga och i sammanhang därmed ett mera genomfört samspel, som med afstående från tillfälliga fördelar därför också mera behärskat kunde koncentrera sig mot motståndarnas mål. Dessa försök slogo emellertid icke alltid väl ut, utan misslyckades tvärtom ibland och tjänade till motståndarnas fördel, men det var i alla fall glädjande att märka huruledes vår bästa hufvudstadsklubb upptog striden med göteborgarna ej blott som en tävling, utan äfven som en fortsatt öfning i sin vackra idrott. Göteborgarna voro smidiga och snabba dock utan att äga vare sig Djurgårds klubbens kraft och eftertryck eller dess samspel. Deras försvar var emellertid, i synnerhet under första halftiden, framgångsrikt nog. Djurgårdarne lyckades nämligen ej under ½ timme göra mer än ett enda mål, hvilket genom öfverrumpling togs under de två första minuterna. Bollen låg emellertid oftast in mot göteborgarnes mål och deras förträfflige målvakt, hvilken genom sin skicklighet och påpasslighet inhöstade den ena applåden efter den andra, hade hela tiden mycket att göra. Under den andra halftiden blev spelet mer intensivt, dock med betydligt större stegring i energiutveckling på djurgårdarnes sida än på göteborgarnes, hvilka om de ej precis mattats af de föregående ansträngningarna i alla fall ej tycktes förmå åstadkomma bättre prestanda än hvad man redan från detta håll fått se. Resultatet blef också 4 mål för stockholmarne mot 0 för göteborgarne.
Backhoppning
Vid Nordiska idrottsveckan i Kristiania var backhoppningen i Holmenkollen huvudattraktion. Bomgren från DIF lyckades stå i båda hoppen vilket hälsades med stormande ovationer. Han lyckades också hoppa ett av dagens längsta hopp på 26 meter. Det längsta gjordes av Leif Berg från Kristiania på 28,5 meter.

Bandy
Vid tävlingar på Nybroviken vann Djurgården över IFK Stockholm i bandy eller som man benämnde sporten ”hockey”.

1904

Fotboll
Den 16 oktober spelades finalen om von Rosens pokal på Idrottsparken i Stockholm. Finallagen var Djurgårdens idrottsförening och Örgryte idrottssällskap. Örgryte hade året innan vunnit i final mot IFK Stockholm. Örgryte segrade med 2-1 och hade därmed vunnit tävlingen om den nya von Rosens pokal för andra året.
Den stora fotbollshändelsen detta år var besöket från det främsta brittiska amatörlaget Corinthians. Man spelade en match i Göteborg mot en göteborgskombination, vinst 4-0. Två matcher i Idrottsparken: mot IFK Uppsala 11-0 och en match mot en stockholmskombination 14-1. Matchen mot stockholmskombinationen drog rekordpublik 5 000 åskådare. Kombinationslaget var iförda helt vita dräkter med blågula ränder på byxor och tröjor. Målet som stockholmskombinationen gjorde – det enda som engelsmännen släppte in – var en frukt av skickligt spel från DIF yttern Friberg.

Friidrott
Vid SM tävlingarna i Friidrott blev två Djurgårdare svenska mästare, Carl Jahnzon i diskus och Ernst Ekberg i gång 5 000 m bana.

Skridsko
I SM i skridsko, allround blev Birger Carlsson från DIF svensk mästare. På Nybrovikens is vann Birger 1500 m och 5000 m och blev tvåa på 10 000 m.

1905

Friidrott
Carl Jahnzon blev åter svensk mästare i diskus.

1906

Fotboll
Djurgården vann distriktsmästerskapet i fotboll genom att besegra idrottsföreningen Kamraterna Stockholm med 3-0.
Djurgården var även i SM final mot Örgryte, förlust 3-4. Matchen som spelades den 7 oktober på Idrottsparken blev hård och enligt referenten i Dagens Nyheter var det ”rent motbjudande vid flera tillfällen att se främst ÖIS:arna negligera de mest elementära regler för anständigt spel”.
I den tävling om det pris som konsul Hjalmar Wicander 1905 satt upp för välgörande ändamål ”Wicanderska skölden” förlorade Djurgården fyra dagar senare i semifinal mot IFK Stockholm. Hjalmar Wicander var son till August Wicander som grundade Wicanders korkimperium. Han ägnade sig åt omfattande välgörenhetsverksamhet under vilket bland annat Harpsund testamenterades till staten och Villa Lustporten på Djurgården testamenterades till Nordiska museet. Han gjorde också betydande donationer till Nationalmuseum.

1907

Fotboll
Djurgården möter Hamburger Fussballclub på ”nya idrottsplatsen vid Sturevägen” [Östermalms idrottsplats, invigd 1906]. Anledningen var att Idrottsparken var upptagen med förberedelser för Barnens Dag. Matchen skulle ha spelats några dagar tidigare på Idrottsparken men blev inställd på grund av snö och regn. Laget skulle egentligen ha åkt hem men några av spelarna stannade kvar för denna match mot DIF. Hamburgs lag fylldes på med spelare från Stockholm.
Den engelska amatörklubben Corinthians som besökte Sverige 1904 skänkte ett pris – Corinthians Corinthians Bowl – för svenska lag att tävla om. Tävlingen var öppen för de i svenska mästerskapet främsta föreningarna de senaste två åren. I semifinal mötte DIF IFK Stockholm och förlorade med 3-0. IFK Stockholm mötte i final Örgryte IS på Balders Hage i Göteborg och förlorade med 10-1.
Djurgårdens lag 1907: G. Dahlberg; E. Åkerlund, R. Dahlstedt; G. Frykman, G. Claussen, B. Möller; Ivar Friberg, Einar Olsson, F. Lavass, C. Öhman, S. Lindqvist.

1908

Bandy
Djurgårdens IF gick till final i Stockholms DM i bandy. Finalen spelades på idrottsparken den 9 februari mot IFK Stockholm och slutade 1-1. Eftersom man inte tilltog förlängningar så skulle matchen spelas om.
Omspelsmatchen spelades den 19 februari även den på idrottsparken och inte heller denna gång lyckades man komma till ett avgörande, matchen slutade mållös 0-0
I den tredje matchen som spelades den 23 februari på idrottsparken lyckades man komma till ett avgörande. DIF segrade med 2-1.
Djurgården blev även svenska mästare genom att besegra Östergötlands BF med 3-1 på idrottsparken i Norrköping. Det var andra året man tävlade om SM i bandy, 1907 gick finalen i Gävle mellan IFK Uppsala och IFK Gävle. Uppsala vann med 4-1 och matchen spelades på Gavleåns is i Boulogneskogen.
DIF: s lag: Bror Modén, Gunnar Friberg, Karl Öhman, Algot Nilsson, Götrik Frykman, Birger Walla, Arvid Spångberg, Ivar Friberg, Erik Lavass, Erik Andrén, Gunnar Johansson/Säwenstam.

Friidrott
Carl Silverstrand vann SM i längdhopp.

Skidor
Djurgårdens lag segrade i de nationella budkavlelöpningarna om kung Oscar II:s vandringspris. Tävlingarna gick i Sundsvall. Tvåa kom Särna skidklubb, vilka vann 1907 års tävling och trea kom Sundsvallskamraterna. Hedjersson körde den tredje och sista sträckan och tack vare god lokalkännedom lyckades han gena och därmed bärga segern för DIF. Det var första gången ett lag söderifrån lyckades besegra de norrländska lagen.

Backhoppning
Vid Fiskartorpet tävlades om ”Fiskartorpspokalen”, det förnämsta priset i backhoppning och liktydigt med svenskt mästerskap. Einar Olsson, Djurgårdens IF vinner.

Fotboll
Djurgården gick till final i Corinthians Bowl genom att besegra IFK Uppsala i semifinal med 4-3. I finalen som spelades i Göteborg förlorade man mot Örgryte med 5-0.
För att lära sig spelet bjöds brittiska och danska lag in till uppvisningsmatcher. AIK och Djurgården mötte våren 1908 den Manchesterbaserade amatörklubben Northern Nomads FC på idrottsparken. Den 19 maj mötte DIF Norhern Nomads inför ca 3 000 åskådare, resultatet 1-4 och enligt Dagens Nyheter visade sig ”engelsmännens högre fotbollskultur i deras samspel och bollbehandling samt kanske främst i deras goda omdöme.”
I slutet av maj mötte man B 93 från Köpenhamn, men nu med ett kombinerat Stockholmslag, förlust 1-5. Enligt DN var Djurgårdens Friberg bäst i Stockholmslaget.

1909

Cykel
Tage Carlsson blev svensk mästare i bancykling 5 km.

1910

Cykel
Tage Carlsson blev svensk mästare i bancykling 1 km.

Backhoppning
Svensk mästare i backhoppning blev Einar Olsson.

Skidor
Svensk mästare i nordisk kombination blev Einar Olsson och Adolf Hedjerson blev svensk mästare på 30 km.

Friidrott
Svensk mästare i kulstötning med båda händerna (sammanlagt) blev Einar Nilsson.

Fotboll
Djurgården vann Corinthians Bowl genom att besegra landets då överlägset bästa lag Örgryte IS, men det krävdes omspel. Tävlingen om Corinthians Bown startade 1906 och avslutades 1913. Örgryte vann alla åren utom detta år. Finalen spelades på Valhalla i Göteborg och slutade 2-2 vilket betydde omspel i Stockholm på Idrottsparken. Matchen spelades den 3 juli 1910 och Djurgården vann med 2-1. Målen gjordes av Öhman och Friberg.
Laget: G. Sahlin; K. Sandlund, E. Lawass; B. Nordenskjöld, G. Frykman, E. Engdahl; G. Danielsson, E. Olsson, I. Friberg, C. Öhman, S. Lindqvist.
Djurgården vann även Wicanderska skölden genom att vinna över Eriksdals IF efter omspel på Råsunda med 2-0. Den första matchen slutade 1-1 och spelades även den på Råsunda.

1911

Bandy
I semifinalen i SM mellan Djurgården och AIK som spelades på Albano skridskobana, vilket var lika med Djurgårdsbrunnsvikens is vann DIF med 5-2. I finalen som spelades i Uppsala den 5 mars mot IFK Uppsala förlorade man med 6-0.

Skidor
Svenska mästerskapet i kombinerad back- och terränglöpning samt backlöpning gick av stapeln i Sundsvall den 18-19 februari. I kombinerad back- och terränglöpning vann Einar Olsson från Djurgårdens IF och tvåa blev C. Vilhelmsson även han från Djurgårdens IF. I backlöpningen vann Einar Olsson, Djurgårdens IF.
Distriktsmästerskapet i kombinerad back- och terränglöpning samt enbart backlöpning ägde rum den 4-5 mars i Fiskartorpsbacken. 1910 års mästare i den förra disciplinen var G. Wilhelmsson från Djurgårdens IF och den senare M. Jakobsson även han Djurgårdens IF. Båda två fick nu vika sig för Einar Olsson från samma förening som erövrade båda mästerskapen.
Djurgårdens IF firade sitt 20-årsjubileum med att arrangera internationella skidtävlingar i Saltsjöbaden den 12 mars. Händelsen uppmärksammades av Dagens Nyheter på förstasidan.
Tranebergs idrottsplats invigs
I september 1911 invigs Djurgårdens idrottsplats vid Traneberg av kronprins Gustaf Adolf och med tal av Viktor Balck.

Friidrott
SM i friidrott gick den 26-27 augusti i Jönköping. Från Djurgården deltog endast Ernst Nilsson. Han vann i kula och diskus samt kom trea i stående längdhopp.

Brottning
Gottfrid Svensson, Djurgårdens IF blev svensk mästare i lättvikt, grekisk romersk stil.

Tyngdlyftning
Svensk mästare i tyngdlyftning, ryck (höger/vänster arm) blev Bertil Gustavsson, Djurgårdens IF.

1912

Friidrott
SM i friidrott gick i Stockholm på Stadion med AIK som arrangör. Tre SM-tecken tillföll djurgårdare i kula och diskus av Ernst Nilsson och i gång 10 000 m av A. Berglund.

Cykel
Svensk mästare på 5 km bana blev Tage Carlsson, Djurgårdens IF.

Fotboll
Djurgården blev svenska mästare i fotboll efter att ha besegrat Örgryte IS med 3-1. Målen gjordes av Nordenskjöld, Olsson och Söderberg. Matchen spelads den 17 november inför 3 500 åskådare på Råsunda. De svenska mästarna hade följande lag på Råsunda: Dahlberg; Frykman, Backlund; Karlsson, Wicksell, Öhman; Jansson, Olsson, Nordenskjöld, Johannesson, Söderberg.
Det var först i den tredje finalmatchen som en segrare kunde utses. Den första matchen som gick av stapeln den 13 oktober på Stadion slutade 0-0 inför ca 7 000 åskådare. Den andra matchen som spelades på Valhalla i Göteborg den 10 november slutade även den oavgjord 2-2. Avgörandet fick alltså ske på Råsunda.

1920

DIF medalj
Svenska Dagbladet berättar den 27 maj att DIF: s medalj graverad av skulptören Sven Kulle har motiv från Christian Erikssons bågspännare. Skulpturen är placerad på Kornhamnstorg i Gamla stan.

Fotboll
Djurgården engagerar en engelsk fotbollstränare, Dagens Nyheter skriver: ”Troligtvis har Djurgården gjort ett gott val, att döma av den gedigna fotbollspraktik och alltså gedigna fotbollserfarenhet som den 36 årige Mr. Macconachie besitter. Han har nämligen spelat professionell engelsk fotboll icke mindre än 16 år och har naturligtvis som vänsterback i Evertonlaget fått vara med om de hårdast tänkbaa duster. Everton spelar nämligen i Englands förnämsta liga och vann den säsongen 1914-15.”
Efter OS fotbollen i Antwerpen uppstod en tvist mellan spelarna och förbundsledningen avseende utebliven utlovad ersättning. Spelarnas talesperson blev Karl ”Köping” Gustafsson från Djurgården som i en skrivelse publicerad i Idrottsbladet kritiserade förbundet. Följden blev att Kalle ”Köping” Gustafsson blev diskad för ”smädligt skrivsätt mot förbundet.” Tvisten kunde lösas först tretton månader senare i oktober 1921.

1922

Fotboll
Säsongen 1922-23 var den sista med ”Svenska Serien”. Man hade beslutat att införa en nationell högsta serie till säsongen 1923-24 Allsvenskan. Svenska Serien indelades i två gruppen en mellansvensk och en sydsvensk, där de lag som kom sist i respektive serie inte var kvalificerade för den nya Allsvenskan.

1923

Fotboll
Djurgården lyckades inte kvalificera sig, allt avgjordes i den sista omgången när de två lagen IFK Norrköping och Djurgården möttes i en ”jumbofinal”. IFK vann med 2-1 och därmed stod det klart att Djurgården inte lyckats kvalificera sig till den nya serien Allsvenskan som startade till hösten.

1925

Fotboll
Djurgården hade inför sista matchen i div 2 Östra redan försatt sina chanser att vinna serien. Man mötte Reymersholm på Hammarby IP och förlorade stort med 3-0. Man slutade på tredje plats. Vann gjorde Westermalm. Westermalm förlorade i kval till allsvenskan mot City, Eskilstuna.

1927

Fotboll
Djurgården äntligen uppflyttat i allsvenskan. I premiärmatchen mötte man likaledes nyuppflyttade Stattena på Stadion, vinst 3-2 (0-1). Djurgårdens lag: R ”Parris” Andersson; Carl Andersson, Danielsson; G. Andersson, Söderström, Verner Hellgren; Algot ”Agge” Haglund, Palm, Lindblom, Nylén, Ehmke.

1928

Boxning
Nisse Ramm gick till final i OS i Antwerpen. I finalen fick han möta argentinaren Rodriguez Jorado. Nisse Ramm fick ett sår under ena ögat men boxade ändå i finalen. Redan efter en minut i finalen slogs skadan upp. Nsse Ramm var tvungen att bryta matchen. Den stora skandalen var dock att ingen läkare fanns i lokalen.

Fotboll
Den 28 maj förlorade Djurgården borta mot Helsingborg med 5-2 (2-0). Det stod nu klart att man skulle åka ur allsvenskan. Bästa spelare i DIF var de båda yttrarna Ehmke och Haglund övriga var för långsamma och omständliga.

1929

Fotboll
Ett mörkt år för Djurgårdens fotboll. I sista omgången förlorade man borta mot Hallstahammar med 1-0 och därmed åkte man ur division 2. Nästa år, säsongen 1929-30 blir det spel i Östsvenskan motsvarande division tre.

1930

Fotboll
Djurgården säkrade segern i Östsvenska serien (3:e nivån) när två omgångar återstod genom att besegra Nyköpings BK på Stadion med 1-0.
Nu väntade kval till div 2 mot Brage segrare i Uppsvenska serien. Första matchen gick på Stadion och Djurgården förlorade med 4-3. Andra matchen i Borlänge slutade 5-2 till Brage vilket medförde ytterligare en säsong i Östsvenskan.