Andreas Isaksson
För en 19-åring från Östra Torps GIF borde det vara en stor grej att flytta till Stockholm och Djurgården. Det var det aldrig för Andreas Isaksson. Han hade ju bara varit bara 17 år när han flyttade till Turin och Juventus. Djurgården var nykomlingar i 2001 års allsvenska och även om laget vunnit Superettan storstilat var det inget snack om att det var ett rejält steg, för att inte säga ett jättekliv, neråt i den internationella fotbollshierarkin. För Andreas Isakssons egen utveckling var det emellertid ett lyft.
– Jag hoppas att jag får spela så mycket som möjligt. Jag gör mitt bästa på träningarna, men det är ju inte jag som tar ut laget. Mitt mål för säsongen är att ta en plats i startelvan, sa Isaksson när Djurgårdens presenterade sitt målvaktsförvärv på en presskonferens i Torben Grut-salen på Stockholms Stadion.
Jan Andreas Isaksson
Född: 3 oktober 1981
Fotbollsspelare
Position: Målvakt
Nummer: 1
Moderklubb: Östra Torp GIF
4 säsonger. 135 matcher. 0 mål.
2001 22 0
2002 20 0 SM-guld. Cupguld.
2003 26 0 SM-guld.
2004 7 0 Cupguld.
2016 7 0
2017 29 0
2018 24 0
Efter en knackig start där Rami Shaaban höll ”Isak” utanför startelvan under några omgångar framstod han ganska snart som den givne arvtagaren till Magnus Hedman, förstemålvakt i A-landslaget.
– Djurgården agerade snabbt, proffsigt och kraftfullt. Jag lämnade Juventus för att få spela och då var Djurgården ett bra alternativ, sa Andreas Isaksson.
Men flytten hem till Sverige var främst en följd av hans stora vantrivsel i Italien. Först några år senare berättade han att han hade mått väldigt dåligt i perioder och att han i princip var ensam helt utan vänner. Det hade gått lite väl fort för Andreas. När Trelleborgs målvakt Daniel Andersson bröt armen på försäsongen 1999 blev han plötsligt en 17-årig förstamålvakt i allsvenskan. Det gick så strålande bra att självaste Juventus ville köpa honom redan till sommaren. Mamma sa nej och pappa sa ja, men bara ett och ett halvt år senare återvände han till Sverige utan att ha spelat en enda A-lagsmatch. Att han skrev på för Djurgården var ett av de första bevisen på att DIF-ledningen menade allvar med sin uttalade satsning och högt ställda målsättning.
Andreas karriär i blårandigt blev oerhört framgångsrik. 2001 tog laget silver som allsvenska nykomlingar, mycket tack vare 198 centimeter Isaksson mellan stolparna. Förstärkta med framför allt mittfältsstjärnan Kim Källström blev det sedan guld både 2002 och 2003. ”Isak” blev vald till ”Årets målvakt” efter båda guldsäsongerna och tog inte oväntat över platsen som förbundskaptenen Lars Lagerbäcks förstaval i målet.
Hans del i de båda SM-gulden var odiskutabel. I en nyckelmatch mot Kalmar FF i oktober 2002 var han rent av omöjlig att göra mål på.
– Det är skönt att vi har Isaksson i mål i en sån här match. Han visar verkligen att han är en landslagsmålvakt, sa tränaren Sören Åkeby.
– Det gick bra, konstaterade Isaksson själv.
Han sa inte gärna fler än tre-fyra ord i följd på den tiden. Första tävlingsmatchen för blågult skedde i EM-kvalet mot Ungern den 12 oktober 2002 på Råsunda (1–1) och sedan dess har ”Isak” varit Sveriges givne förstemålvakt så länge han inte varit skadad. Han hade därmed debuterat i en för målvakter låg ålder men det har varit signifikativt för de riktigt stora svenska målvakterna.
Andreas Isaksson var en av de bästa målvakterna i EM 2004 och gjorde en av turneringens svettigaste räddningar när han med en hand stoppade holländaren Seedorfs frispark i kvartsfinalen. ”Isak” var då redan förlorad för Djurgården och bytte allsvenskan mot franska förstaligan och spel i Rennes tillsammans med Kim Källström. Isaksson var en av ligans bästa målvakter under två säsonger innan han köptes av Manchester City i Premier League.
Styrkorna var betydligt fler än svagheterna och hans räckvidd tillsammans med den utmärkta reaktionsförmågan kunde få motståndarlagens allra namnkunnigaste forwards att misströsta. Dessutom framstod han som totalt orädd i närkampsspelet och hade en sådan vinnarinstinkt att han kunde bli vansinnig över ett insläppt mål – även under ett träningspass ute på Kaknäs. För många målvakter kan ursinnet leda till att de tappar fokus men ”Isak” lyckades alltid skaka av sig besvikelsen och i stället göra en fantastisk räddning på nästa boll.
David Bogerius
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)