Anders Kallur

Anders Kallur

Dalkarl

Anders är dalkarl. Född i Ludvika 1952. Han började 10 år gammal i Falu Godtemplare som sedan blev Falu IF. 20 år gammal blev det Tunabro, där han spelade allsvensk hockey i två år. Lika många säsonger blev det därefter i MoDo.

Då studerade Anders på Umeå Universitet, men den 22 mil långa resvägen till Ö-vik blev för lång och han hoppade av sina universitetsstudier och utbildade sig i stället till gymnastikdirektör i Stockholm.

Under sin GIH-tid spelade Anders säsongerna 76/77 och 77/78 för Södertälje SK. Till Djurgården kom han 1978. Det blev dock bara för en säsong, men det blev en succésäsong, som förde honom till NHL och New York Islanders.

I Islanders spelade Anders sex säsonger, 1979/80 till 84/85. Efter sin aktiva karriär tog Anders en del tränaruppdrag ute i Europa. Först var han tränare ett år i Italien och därefter ett år i Frankrike. Sedan två år är han tillbaka i Falun. Han är sportsligt ansvarig och arbetar med sponsorfrågor i Falu IF, där han en gång började spela hockey. Vid sidan av jobbet i Falu IF är Anders också nybliven talangscout för New York Islanders.

Miljonfemman

Det var när Södertälje åkte ur elitserien 1978 som Anders kom till Djurgården. Där återförenades han med sina forna lagkamrater från MoDo, Bosse Berglund och Håkan Dahlöf. Tillsammans med Mats Waltin och Tord Nänzén bildade de den legendariska ”miljonfemman”.

– Året där i Djurgården med Bosse och Håkan är en av de spelmässiga höjdpunkterna i min karriär, säger Anders och tillägger:

– Naturligtvis vill jag inte glömma Mats och Tordan på backen. Vi var en väl fungerande femma och vi kallades mycket riktigt också för just ”miljonfemman”.

Det var denna verkliga succéfemma som förde Djurgården till SM-final mot MoDo den säsongen. Det var i den första finalmatchen på Hovet som Anders så oturligt blev skadad. 15.31 in på första perioden blev han manglad mellan två MoDo-spelare så illa att bröstbenet gick av.

– Jag hade blicken för mycket koncentrerade på pucken och observerade därför inte att jag samtidigt blev tacklad från varsitt håll av två motspelare. Det var ingen ojusthet utan en ren olyckshändelse, framhåller Anders.

Anders blev borta från resten av finalspelet. ”Miljonfemman” spräcktes därmed. Många menar att med Anders kvar i laget så hade utgången av finalspelet säkert blivit en annan.

Fyra Stanley Cup-vinster

Anders hade redan 1975 fått ett proffsanbud från Boston Bruins och var till och med över med Bosse Berglund och tränade med Bruins. Han ville dock vänta med proffsspel tills han skaffat sig en utbildning i Sverige.

– Innan jag började i Djurgården hade jag sagt åt Björn Wagnsson att efter Djurgårdsåret så skulle jag bli proffs. Hade det inte blivit NHL så hade det blivit Tyskland, Schweiz, Japan eller vad som helst. Jag skulle ut. Jag var klar med min utbildning, hade spelat ett antal år i elitserien och sökte något nytt för att orka satsa vidare, säger Anders.

Han var listad för bottenlaget Hatford, men det blev New York Islanders. Säkerligen den smartaste dragningen som Anders gjort under sin hockeykarriär. För Islanders var då ett topplag. Och det skulle bli smått sagolika år för ”Andy” i Islanders. Under sina 6 säsonger där spelade han 5 Stanley Cup-finaler och vann Stanley Cup 4 gånger. Något Anders tillsammans med klubbkamraten Stefan Persson länge var ensamma svenskar om att uppnå.

När vi frågar Anders hur han själv då upplevde detta rekord så säger han lite blygsamt:

– Ja, det kändes inte helt fel.

”Made in Dalarna” är Anders därmed en av de mest framgångsrika svenska hockeyexporten till NHL.

Målkung

Anders hade egentligen inga svagheter som spelare. Han var bra på det mesta. Bäst var hans skridskoåkning. Det var detta tillsammans med hans framfusighet som gjorde honom så målfarlig.

– På grund av snabbheten och den där framfusigheten så fick man många chanser som man till slut lärde sig att förvalta, säger han.

Han var aldrig rädd för något utan kastade sig in i situationer och gav sig aldrig förrän pucken var över mållinjen. Och Anders gjorde många mål under karriären. Redan under sin första säsong i MoDo 1974/75 vann han skytteligan. Under sitt andra år på GIH gjorde han tillsammans med Thomas Gradin en avhandling som just handlade om ”Konsten att skjuta mål”. Det visade han också själv i praktiken prov på året efter i Djurgården, när han även då vann skytteligan i elitserien.

Under sina år i NHL var han också den spelare som användes flitigast i Islanders penalty-killing. Även då gjorde han mål och han är med sina 19 mål den som gjort flest mål i numerärt underläge i Islanders.

Under sina sista år i Islanders fick han dock alltmer defensiva uppgifter.

– Jag åkte under de sista åren där på ett par knäskador och tappade lite av min snabbhet. Det gjorde att jag blev omskolad och fick i stället inrikta mig på att förbättra mitt defensiva spel för att behålla min plats i laget, säger Anders.

Het vilja

Sitt år i Djurgården summerar Anders så här:

– Det var en mycket rolig tid för mig. Vi hade en härlig stämning i laget och jag har ett mycket positivt intryck av Djurgården som förening.

Det var inte bara i Djurgården som det gick bra för Anders. Hela hans karriär var lysande. Då han kom till USA stod dollarn i 6 kronor och när han åkte hem stod den i över 9 kronor. Precis som dollarn under de där åren var Anders en spelare som alltid stod högt i kurs. När jag frågar Anders hur han förklarar att det alltid har gått så bra för just honom säger han avslutningsvis:

– Tittar jag tillbaka på när jag spelade i juniorlandslaget så tyckte jag att det fanns spelare där som var väl så bra som jag var. Men när det gällde viljan att lyckas så tror jag nog inte det fanns någon som hade en hetare vilja än vad jag hade. Det är nog det som jag tror har bäddat för mina framgångar.

Ralf Gustavsson, texten är tidigare publicerad i Djurgården Hockeys matchprogram från säsongen 1989/90