Thomas Lundmark

Thomas Lundmark

Thomas Lundmark var på sin tid en av svensk elitfotbolls obesjungna hjältar. Den gänglige mittfältaren verkade vid ett första studium vara försedd med betydligt fler armbågar och knän än genomsnittsspelaren. Dessa använde han sig av i närkampsspelet på mitten. Efter pojklagsspel i Spårvägen och Vasalund gjorde han 1981 seniordebut i Brommapojkarna, detta i ett skede då Thomas barndomskompis Anders Limpár höll på att växa till sig och laget lämnade trean för att etablera sig strax under allsvensk nivå. Under fyra säsonger hann Thomas (som då fortfarande hette Andersson i efternamn) skaffa sig ett rykte som uppoffrande lagspelare med stor utvecklingspotential. Sådana efterfrågades av Rolf Zetterlunds AIK och dit kom han vid 22 års ålder 1985. Toppen i AIK nåddes året därpå, när laget spelade SM-final mot Malmö.

Thomas Bengt Lundmark
Född: 28 juni 1963

Fotbollsspelare
Position: mittfältare
Moderklubb: IFK Eskilstuna
4 säsonger. 100 matcher. 16 mål.
1990 21 0
1991 28 4
1992 32 4
1993 19 8

1988 blev fjärde och sista året i Gnaget. Thomas kände att han kommit till vägs ände sedan lagets assisterande tränare Bosse Sjögren omkommit i en bilolycka. Tränaren Sanny Åslund, som gjort Thomas till lagkapten, stod nu inför fullbordat faktum. Kaptenen ville lämna skutan. Åslund försökte göra bästa möjliga av situationen (för AIK:s del) genom att ordna provspel och försäljning till spanska Sabadell. Men Lundmark (och lagkamraten Thomas Johansson) backade ur och gick i stället till IFK Eskilstuna.

Det var en övergång som verkade bra på alla sätt – fotbollsmässigt, socialt och med nya arbetsuppgifter i databranschen. Men effekten blev den rakt motsatta. Arbetshästen Lundmark var inte rätt man att styra och ställa på Eskilstunas mittfält. Privat kollapsade tillvaron, en krasch som slutade med skilsmässa och återflytt till Stockholm så fort det bara gick. Då vände han sig till AIK. Men Sanny Åslund satt kvar på tränarbänken och nobbade den spelare som han ansåg svikit honom genom att gå till ”Sme’tuna”. På så sätt fick Djurgården en rutinerad och mycket anpassningsbar mittfältare, en spelare som fortfarande bara var 27 år gammal och som blev en hållfast och slagtålig pusselbit i DIF-laget åren 1990–1993. Visserligen hann blåränderna spela sig ur Allsvenskan under de här åren. Men faktum är att Lundmark under åren 1991–92 bildade ett mycket starkt centralt mittfältsblock i par med Jens Fjellström. Det var inte där det brast. Lundmark fick fart på målskyttet som aldrig tidigare och avslutade med en tredjeplats i norrettan 1993, ett år då han stod för åtta fullträffar och på nytt hade blivit utsedd till lagkapten. Lundmark fortsatte två år som spelande tränare i Wigör SK och ett halvår (1996) i Café Opera (som det året spelade i division 3). Men egentligen betydde händelserna åren 1988–1989 att fotbollen förlorat betydelse och att vi därmed, paradoxalt nog, fick se en mer avspänd och kanske mera utvecklad Thomas Lundmark i Djurgården än under åren i AIK.

Gunnar Persson
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)