Stig “Särna” Åkerström

Stig “Särna” Åkerström

Den 14 augusti 1962 ställde Djurgården upp med en 18-årig högerytter som kom från Vallentuna BK i division IV. Matchen slutade 1–1 och yttern hette Stig Åkerström. Det enda han minns från den matchen var att Orvar Bergmark, centerhalv i Örebro, var mycket ”ogästvänlig”. ”Det var helt enkelt hopplöst att komma förbi honom”, tyckte djurgårdsynglingen och återvände till Vallentuna. För att sedan hamna i Väsby IK i div III 1966. Där gick det så bra att han fick smak för de stora matcherna igen. ”Kan Rimbo, kan väl jag”, resonerade han. ”Rimbo”, det var mångårige klubbkompisen från Vallentuna, Roland Lundblad, som 1966 gjorde stor succé som målskytt i AIK.

Stig Åke Lennart Åkerström
Född: 15 mars 1943.

Fotbollsspelare: Anfallare.
Moderklubb: Vallentuna BK.
6 Säsonger. 91 matcher. 13 mål
1962 1 0
1967 3 0
1968 22 3
1969 21 3
1970 22 0
1971 22 7

Intresset var ömsesidigt. DIF pröjsade 12 000 kronor för den duktige yttern från Väsby. Och den 12 april 1967 debuterade han en andra gång för Djurgården, hemma mot Helsingborg. Nu gick det bättre än förra gången. Det blev vinst med 2–0 och den flinke yttern blev nu ”Särna” med stockholmspubliken efter en ”tunnel” på självaste landslagsbacken Hasse
Selander.

Stig Åkerström är född i Särna i Dalarna, men kom som 9-åring till Stockholm. Men det blev bara tre matcher inledningsvis. I den tredje, mot Malmö FF hemma (0-0), fick han benet avsparkat i en kollision med MFF-backen Rolf ”Tejpen” Björklund. Så det blev att gå på kryckor i nio månader.
Den 15 april 1968 var det så dags för en ”andra comeback”. Även nu mot Helsingborg, fastän på bortaplan. Och det här året spelade ”Särna” samtliga 22 matcher. Nu gick det bättre. ”Särna” slapp skador och spelade sammanlagt 88 allsvenska matcher (11 mål) 1967–1971. Bäst trivdes ”Särna” i derbymatcherna mot AIK. ”Jag gillade att spela mot landslagsbacken Roland Grip. På något vis hade jag lätt för honom”. Våren 1968 fick ”Särna” derbypokalen för sin fina insats mot AIK, DIF-seger med 4-0. Och hösten 1969 gjorde han enda målet mot ”Gnaget” när det blev vinst med 1–0. På nick.

Sitt absolut snyggaste mål i allsvenskan gjorde ”Särna” mot Sirius på Studenternas den 15 maj 1969. 20 sekunder före full tid fick han på ett kanonskott som borrade sig in i nätmaskorna hos Siriusmålvakten Rolf Marinus. 1–0 till DIF. Sedan var matchen slut! ”Och jag som inte kan skjuta”, sa en glad segerskytt.
”Särna” avslutade sin allsvenska karriär mot Norrköping på Råsunda i oktober 1971. ”Särna” fick aldrig uppleva någon serieseger med Djurgården. Men två andra-, två tredje och en fjärdeplats är inte fy skam det heller. Med andra ord – medalj varje år! Året därpå dök han upp i Väsby i division 3 igen.
I den alldeles för tidiga debuten vägde 169 centimeter ”Särna” blott 60 kilo. När han kom tillbaka handlade det om ett dynamitpaket på 70 kilo. Och han var en spelare helt i tränaren Gösta ”Knivsta” Sandbergs anda. ”Särna” gillade att jobba på planen. Han var en arbetsmyra som gärna hjälpte till i försvaret. Han var kvickfotad och även en hejare på att dribbla. Dessutom slog han patenterade inlägg till nickspecialisten Claes Cronqvist.

Claes-G Bengtsson
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)