Owe Eriksson

Owe Eriksson

Minns än idag den frustration jag hade initialt i laget med kortpassnings-spelet la hockey-bockey. Jag var tvungen att rådfråga Knivsta Sandberg om vitsen med detta spel, som jag hade svårt med. ”Håll färgen bara” fick jag till svar av Kniven. (han var ju färghandlare …)

Tonginade i laget vid tiden var Arne Arvidsson i målet, Gösta ”Knivsta” Sandberg, Valter Klang och Jonny Eriksson i anfallet, och även Owe själv brukade få rosor för sitt spel i försvaret.

Till skillnad mot Hammarby hade DIF (även AIK) vid den här tidpunkten bestämt att inte elitsatsa på bandy.
Owe själv hade jag blivit värvad till Hammarby 65/66 med pappren revs med hänvisning till att Stockholmslagen HIF, DIF och AIK inte värvade av varandra.

Minnen från tiden i DIF:

”Jag minns att det var dåligt med träning; ofta på en hockeyrink på Stadion under Tom Ruhnes ledning. För övrigt var Stadion vår hemmaarena med en mängd lampor upphängda över arenan. Vi hade en match minns jag som blev väldens längsta pga av allt sopande av glas från lampor som exploderade när snön virvlade upp i kuporna.
Ett speciellt bandyminne från Djurgårdstiden var matchen mot Karlstad-Göta en snöig annandag 1965 på Stockholms Stadion.
Jag hade firat julen hemma hos föräldrarna i Ockelbo och åker tidigt på morgonen bil de 22 milen ned till Stockholm. Matchen är jämn. Snöyran tilltar och virvlar upp i belysningen, ca 30 lampkupor i linor över planen.
En efter en av lamporna exploderar, avblåsning, skrapa banan. Vid matchen slut var de nästan mörkt då de flesta lampor exploderat. Trött som jag var sätter jag mig i bilen och åker hem i yrvädret. I Gävletrakten är jag så trött att jag kör av E4:a in till en intilliggande bensinstation för att sova en stund. Hinner bara somna in då det knackar på bilrutan. Två poliser ber mig att blåsa och ställer ett antal frågor, som jag förvirrat svarar på. De är övertygade om att jag är berusad. Den ene polisen börjar dock titta lite närmare på mig och utbrister ”Men va fan du är ju min gamla före detta lagkompis i IK Huge. Polisen Jan Färdig hade hört på radion om vår maratonmatch på Stadion och ber tusen gånger om ursäkt. Han fixar en kopp starkt kaffe och ber mig vila en stund innan jag kör de sista 5 milen hem.”

Så här såg laguppställningen ut i derbyt mot Hammarby den 10 dec 1965. Vill minnas att det var en jämn match men vi fick stryk. Hammarby hade ett flertal landslagsspelare; mv Börje Andersson, Stig Karlsson, Leif Fredblad, Kjell Jacobsson. (blev klubbkamrat med Kjell senare i laget Selaöpojkarna, skapliga i bandy men blev svenska mästare två ggr i landhockey)

1    Gösta Nilsson
2    Christer Andersson
3    Per-Åke Andersson
4    Owe Eriksson
5    Benny Winthe
6    Bengt Eskilsson
7    Sven-Erik Hedman
8    Valter Klang
9    Karl-Erik Karlsson
10    Gösta Sandberg
11    Jonnie Eriksson
12    Sten Gylén
Målvaktsreserv Rune Nilsson (Arne Arvidsson dök upp lite senare på säsongen)

Minns materialarna, glömt namnen, som visste exakt hur var och en av oss ville ha klubban lindad och hur skridskorna skulle slipas mm. De flesta hade hockeyrör men en del ville ha lite längre glidytor. När man kom till omklädningsrummet var ens grejer i perfekt ordning. De betydde mycket.
Vi skojade och sa att gubbarna aldrig lämnade Stadion utan de bodde i Klocktornet…

Har minne av att ”Kniven” aldrig åkte med oss i bussen. Han tog alltid egen bil av någon anledning.

Spelaren Valter Klang var skicklig och en slitvarg på isen. Han gick tyvärr bort i en bilolycka efter en hockey-bockey match. Han var personalchef på Åhlen & Holm (som 1961 bytte namn till Åhléns). Honom hade jag träffat innan jag kom till DIF. Vårt familjeföretag (JEBO kokkärl) i Ockelbo var huvudleverantör av kokkärl i aluminium till Varuhuskedjan under 30 år (1955-1985). Jag hade rollen som försäljningsansvarig i företaget och stötte på Valter några gånger på Ringvägen 100 när man skulle förhandla om priser och sortiment.

Efter Djurgårdstiden blev det Selaöpojkarna, Huddinge, Södertörn-Sköndal (GT 76) och BK Astor (spelande tränare)
Owe hedrades med ett diplom av Stockholms bandyförbund 1986 ”med tack för värdefull insats i bandyidrottens tjänst”