Niclas Rasck

Niclas Rasck

Säsongen i övrigt blev en sportslig besvikelse och Djurgården åkte ur Allsvenskan. Inte ens ett tränarbyte mitt under säsongen kunde rädda Djurgården. Zoran Lukic och Sören Åkeby ersatte Michael Andersson.

Tränarbytet betydde mycket för Niclas karriär även om han inte direkt jublade när han flyttades från mittfältet till högerbackspositionen.
– Men det blev väldigt kul att spela ytterback i Djurgården. Vi skulle fylla på mycket och det passade mig. Man var med mycket i spelet och fick ha mycket boll, säger Niclas Rasck.
Djurgården var snabbt tillbaka i Allsvenskan och 2002 blev Djurgården Svenska mästare för första gången sedan 1966. Högerbacken Niclas Rasck hade nått ett gemensamt mål. Säsongen 2002 är den han minns bäst och det guldet värderas högst.
– Vi spelade den bästa fotbollen 2002. Vi hade ett väldigt bra självförtroende, var bra tränade och vi litade på varandra. Som lag var vi som bäst 2002 och första guldet är alltid roligast. 2005 skulle bli Niclas Rascks sista aktiva säsong som spelare. Han avslutade karriären med ett SM-guld och med SM-pokalen i famnen bars han runt i guldstol av medspelarna samtidigt som publiken tackade av en lojal trotjänare. Men skorna låg bara på hyllan i ett par veckor. Av olika anledningar hade Djurgården ont om spelare inför ett träningsläger på Kanarieöarna och Niclas beslöt sig för att köra en säsong till. Så värst mycket mer spel blev det dock inte, bland annat beroende på att en skada hindrade honom.
– Det går inte att ångra att jag fortsatte att spela även om jag hade hoppats på att få spela mer det sista året, säger Niclas som placerade elitfotbollsskorna på hyllan för gott efter matchen sista seriematchen 2006.

Vilka var dina styrkor som spelare?
– Mina styrkor var att jag var offensiv och löpstark. Djurgårdens spel passade mig och jag passade Djurgården. Jag fick fylla på mycket i offensiven och jag hade ett bra passningsspel.

Vilken enskild spelare är den bästa du spelat med under åren i Djurgården?
– Stefan Rehn. Han hade allt som fotbollsspelare. Det var lätt att spela med honom eftersom han alltid såg alternativ. Hamnade jag i knipa kunde jag alltid släppa bollen till honom så löste han det och jag kunde springa vidare framåt.

Vilka matcher var speciella för dig?
– De mot Partizan Belgrad (1–1, 2–2) i kvalet till Champions League 2003 är bland de bästa trots att vi åkte ut. Annars minns jag segrarna mot AIK bäst. Trelleborg borta i sista omgången. Vi kom bara tvåa men det var tusentals där nere för att tacka och stötta oss i den matchen.

Du var Djurgården trogen i åtta säsonger. Fick du aldrig några anbud från andra klubbar?
– Jag trivdes otroligt bra och fanns ingen anledning att byta klubb inom Sverige. Vi hade det bästa laget och det var kul att spela den fotboll vi spelade. Men jag fick inga anbud från andra klubbar under tiden i Djurgården.

Vilken/vilka tränare betydde mest för dig som spelare?
– Utan tvekan Åkeby och Lukic. De passade bra ihop trots att de var olika som personer. Sören var lugnare medan Zoran var mer impulsiv. De kunde väldigt mycket fotboll. Zoran jobbade med det tekniska och Sören med det taktiska. De två passade mig och spelarna bäst.

Vad har du tagit med dig från tiden i Djurgården?
– Jag kommer bara att ha bra minnen. Jag har blivit djurgårdare och kommer så att vara resten av livet.

Thomas Alexandersson
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)