Mikael Dorsin
”Om vi åkte förbi Råsunda med bilen när jag var liten så blundade jag alltid.” Det är ett klassiskt Mikael Dorsin-citat från en DN-intervju. Men även om citatet gjorde sitt till så var det inte bara därför som han valdes till ”årets järnkamin” år 2000.
– ”Micke” är en äkta djurgårdare. Han gick den långa vägen i föreningen och utvecklades hela tiden, säger DIF:s ordförande Bo Lundquist.
Men det var inte den berömda räkmackan hela vägen. Trots meriter från alla möjliga pojk- och juniorlandslag lånades han som 18-åring ut till Spårvägen 1999. Den dåvarande DIF-tränaren Michael Andersson hade haft förhoppningar på den blonde ynglingen från Lidingö, men tycktes helt ha gett upp dem.
Mikael Frank Dorsin
Född: 6 oktober 1981
Fotbollsspelare
Position: försvarare
Moderklubb: IFK Lidingö
5 säsonger. 85 matcher. 6 mål.
1998 1 0
2000 27 5
2001 21 0
2002 24 0 SM-guld. Cupguld.
2003 12 1 SM-guld.
När Zoran Lukic och Sören Åkeby tog över efter Andersson var emellertid ”Micke” Dorsin snart tillbaka i blårandigt. Som vänsterback fann han sin plats, även om han till en början helst höll till på mittfältet. Han var given i U21-landslaget (som lagkapten) och i DIF-elvan 2000 fram till strax före kvalet till Champions League 2003, då skrev han på för franska RC Strasbourg.
– Han stod på gränsen till A-landslaget när han lämnade oss. Man kan förstå att han ville anta erbjudandet och bli utlandsproffs, även om det var ledsamt att han lämnade oss, säger Bo Lundquist.
Zoran Lukic, som hade tränat Dorsin sedan han var 13 år, höll med:
– Det var dags för Micke att gå vidare. Jag är stolt och glad för hans skull och nöjd om jag bidragit till hans fina utveckling.
En utlandskarriär efter en avslutande triumf mot Hammarby (3–0) på Råsunda en skön sommarkväll i slutet av juni 2003. Tiden i Strasbourg blev mindre lyckad och då Dorsin spenderat allt mer tid på avbytarbänken såg det ut som att han skulle komma hem till Stockholm efter bara en säsong. Strasbourg hade aldrig fullföljt betalningen så ”Micke” såldes en gång till
av Djurgården. Nästa klubbadress blev norska topplaget Rosenborg där han sedan hösten 2004 spelat i tröjnummer 33 – en trea mer än i Djurgården – och bidragit till två norska mästerskap.
Många har beskrivit Mikael Dorsin som kaxig men även om han bär på ett stort självförtroende så bottnar det i en ödmjukhet och vidsynthet som är sällsynt hos professionella fotbollsspelare.
– Jag tycker att vi fotbollsspelare ska tänka över hur bra vi har det i förhållande till andra. Jag trivdes jättebra i Djurgården, det var bra stämning i truppen och det fanns en trygg och väl fungerande organisation. Trots att Micke var med när SM-guldet 2002 säkrades i matchen mot Elfsborg i Borås är det andra matcher han rankar högre:
– När vi vann mot AIK med 3–0 2002 kände jag en oerhörd lycka över att vi då definitivt passerat dem som fotbollslag. Jag är djurgårdare i hjärtat så känslan efter att ha utklassat AIK var enorm.
Nästan lika glad var Micke efter segern i Uefacupen samma år mot FC Köpenhamn:
– Vi tvivlade nog själva om vi skulle rå på dem. När vi lyckades kändes det som att vi var ett bra lag även internationellt.
David Bogerius
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)