Magnus ”MP” Pehrsson
Magnus Pehrssons sista bollträff på Stockholm Stadion blev kanske också den viktigaste. Andreas Johansson hade blivit neddragen i straffområdet i slutsekunderna och ”MP” fick ta hand om straffsparken. Djurgårdens lagkapten satte den i krysset, ett mål som betydde att Djurgården, som nykomlingar, var klart för Europaspel. Det blev en andraplats i Allsvenskan 2001.
– Vi hade ett bra lag men jag anade inte att det skulle gå så bra, minns Magnus Pehrsson.
Det fanns stora likheter mellan Pehrssons och hela Djurgårdslagets utveckling under 2000-talets inledning. Med tränarparet Sören Åkeby/Zoran Lukic kom snabbheten, explosiviteten och självförtroendet. ”MP”, som såg tung och klumpig ut när han återvände till DIF från IFK Göteborg 1999, blev starkare och smidigare för varje träningspass.
Karl Magnus Pehrsson
Född: 25 maj 1976
Fotbollsspelare
Position: mittfältare
Moderklubb: IF Brommapojkarna
6 säsonger. 134 matcher. 13 mål.
1994 15 1
1995 25 2
1996 22 1
1999 23 1
2000 29 6
2001 20 2
– Straffsparken mot Helsingborg är mitt roligaste minne. Egentligen hela matchen, att vi vann den, men särskilt slutminuten med straffen jag sköt i mål. Det är nog det viktigaste målet jag gjort. Den känslan går inte att beskriva. Tidigare på året, i augusti 2001 hade han som första djurgårdare på många år blivit uttagen till A-landslaget.
– Han har bra spelförståelse och är en bra huvud- och passningsspelare, sa förbundskaptenen Lars Lagerbäck i samband med uttagningen.
Tyvärr tvingades ”MP” tacka nej. Problemen med ett svullet knä hade börjat. Lösa broskbitar plockades ut ur knäet och sedan följde rehabilitering. Läkningen gick till en början bra och under de sista allsvenska omgångarna gick han för fullt, men tyvärr återkom problemen. Efter ett och halvt år av rehabträning gav Magnus upp. Han tog beslutet efter ett försäsongsläger i Kina då han insåg att knäet aldrig skulle hålla för elitfotboll.
”MP” kom till DIF från BP inför säsongen 1994. Anders Grönhagen satsade omgående på den respektlösa 17-åringen och gav honom chansen på innermittfältet i norrettan. Tyvärr förstördes stora delar av säsongen av svår korsbandsskada. Säsongen efter var han tillbaka och gjorde succé i det Djurgården som länge slogs i toppen av serien. När laget oväntat åkte ur Allsvenskan följande år, 1996, lämnade ”MP” Stockholm för spel i IFK Göteborg. Skadorna fortsatte att förfölja honom och efter två mindre lyckade blåvita år var han tillbaka i huvudstan. Där spräckte han skenbenet på försäsongen 2001 men det var knäproblemen som kom att sätta stopp för karriären.
– Jag hade underbara år i klubben. Ett mycket starkt minne är från Gamla Ullevi då klacken sjöng om mig trots att jag varit skadad länge.
David Bogerius
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)