Leif ”Leffe” Nilsson
”Leffe Nilsson är nummer 1 och Leffe Nilsson är nummer 2 och Leffe Nilsson är nummer 3 och Leffe Nilsson…”
Ramsan om Leif Nilsson är en klassiker inom Djurgårdskretsar. Den är en hyllning till en spelare som alltid gav allt på planen.
– Det var en järnkamin. Det var inte Sveriges mest talangfulla spelare men han gav alltid 100 procent. Han hade en fantastisk inställning och det lös om honom, säger Stefan Rehn som spelade med Leif Nilsson under flera år på 1980-talet.
Nilsson värvades till Djurgården från Hudiksvall 1984. Det var tänkt att han skulle öka konkurrensen i anfallet men han tog i stället en ordinarie plats som ytterback.
– Han fick ju spela vänsterback fast att han var högerfotad, minns Stefan Rehn. Efter träningarna stod han därför länge och tränade sin vänsterfot. Man kan säga att han tränade sig in i A-laget. Det var inte snack om att ligga på något sofflock där inte.
Leif Anders Nilsson
Född: 10 juli 1963
Fotbollsspelare
Position: försvarare/mittfältare
Moderklubb: Hudiksvall ABK
9 säsonger. 211 matcher. 3 mål.
1984 15 1
1985 26 1
1986 20 0
1987 26 0
1988 26 0
1989 22 0
1990 20 0
1991 24 0
1992 32 1
Han spelade lika tufft på träningarna som på matcherna. Leif Nilsson var med om två avancemang till allsvenskan (1985 och 1987) och om SM-finalen 1988 (förlust mot Malmö FF). Det bästa minnet är 3–0-vinsten mot BK Häcken i Svenska Cup-finalen 1990.
– Vi hade några stabila år där mellan 1987 och 1991 då vi hängde med bra i Allsvenskan, säger ”Leffe” Nilsson. Tillsammans med vänstermittfältaren Jens Fjellström hade han en liten ceremoni precis inför avspark i matcherna. De skallade ihop, tittade varandra i ögonen och sa ”nu stänger vi igen vänsterkanten”. Ingen skulle få komma runt och slå några inlägg, det hade de bestämt sig för.
1992 åkte ändå Djurgården ur högsta serien efter den chockartade kvalförlusten på Stora Valla i Degerfors. Publikfavoriten ”Leffe” Nilsson skiljdes från den förening han tillhört i nio säsonger.
– Så här i efterhand känns det lite tråkigt att jag lämnade laget då vi åkte ur, tiden i Djurgården kunde ju ha fått en roligare avslutning. Jag har längtat tillbaka till DIF och till elitfotbollen. Det är raka puckar och motiverade människor och det gillar jag, säger ”Leffe” som under en period i slutet av 1990-talet var lagledare fick Djurgårdens utvecklingslag.
I dag spelar han återkommande med DIF:s veteranlag tillsammans med andra blårandiga hjältar som Vito Knezevic och Glenn Myrthil. Och ”Leffe” ger fortfarande allt.
– ”Leffe” är den som börja tänka defensivt om ledningen bara är ett mål och så där. Han hatar verkligen att förlora, säger Stefan Rehn.
David Bogerius
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)