Kalle ”Köping” Gustafsson

Men Kalle fortsatte på den inslagna vägen. 1908 fick Sverige äntligen ett landslag. Kalle togs ut som vänsterinner mot Norge i Göteborg. Svenskarna vann med 11-3. Han gjorde det första svenska landslagsmålet (kvitteringen till 1-1 efter 14 minuter) och hann med ytterligare en fullträff i premiärlandskampen. Senare samma år var han med i OS, och likaså fyra år senare när arrangemanget hölls i Stockholm.

Kalle Gustafsson var förvisso en man med egna åsikter. 1910 ledde han en utbrytning ur IFK Köping. Det var så Köpings IS bildades. Men inte heller här fick freden råda. Efter säsongen 1915, när Kalle hade spelat i 20 av Sveriges 34 första landskamper, förklarade klubbledningen att den 27-årige Gustafsson var ”för gammal”. För honom själv lät det obegripligt. Visst var det simpelt att skylla på åldern. ”För besvärlig”, kanske hade varit rimligare.

Djurgården tog kontakt och Gustafsson blev tågpendlare. De närmaste åren skulle han skörda stora framgångar. Återkomsten till landslaget efter ett års bortavaro firades med tre mål mot Norge (6-0). Senare samma år var han med om Sveriges första seger över läromästarna Danmark (4-0, på Stadion). Kalle satte 2-0-målet. Med Djurgården vann Kalle SM både 1917 och 1920 efter att ha spelat fyra finaler på fem år. Kalle spelade vänsterhalv i alla fyra finalerna och var långt ifrån uttjänt som toppspelare. Det skulle bland annar visa sig i att han kom med i OS-trupperna både 1920 och 1924. Det sistnämnda året spelade han sin sista landskamp, mot Estland.
1925 blev sista året i DIF. I fortsättningen blev han sporthandlare hemma i Köping. ”Köpings-Gustafsson” hann också pröva engelsk fotboll. Vintern 1912-1913 spelade han som amatör för Leicester Fosse och fick göra två vänskapsmatcher med A-laget. Han gjorde båda målen mot Barrow (2-2).

Andra klubbar i Svenska serien: Västmanlands-Nerikes BK, Köpings IS.
A-landskamper: 32 – 22 mål (1908–24).
Meriter: OS-deltagare 1908, 1912, 1920 och 1924 (ej spel). Stor Grabb. 1933/34–1934/35 och Hallstahammars SK hösten 1938.
Övrigt: Spelade tolv matcher som amatör för engelska Leicester Fosse 1913–14.
Utvald till SFS ”Hall of Fame” – första selektionen 2003 (#3). Motiveringstexten:
”Köping var vår förste komplette spelare. Premiärskytt i Sveriges första landskamp 1908 med en landslagskarriär som sträckte sig ända till 1924.”

Gunnar Persson
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007.)

Den 16 september 1888 ökade Köpings befolkning till 3 865 personer. Familjen Gustafsson i Gjutaregården fick då en pojke. Han döptes till Karl och blev det andra barnet av totalt sex syskon. När bostaden blev för trång flyttade familjen till Karlberg, ett område där många barnrika familjer bodde. Ungarna fördrev ofta tiden med att anordna tävlingar i löpning, hopp och kast. De fick ett nytt stort intresse när några engelska ynglingar (som befann sig i Köping för att studera maskintillverkning) hade tagit med sig ett bolliknande föremål som det sparkades med.
1894 bildades IF Kamraterna, en förening med många olika idrottsgrenar på programmet. Kalle Gustafsson ville gärna vara med i IFK:s övningar. Han ansågs dock vara alldeles för ung för att få delta i bollsparkandet. Men vid spelplatsen fanns en bäck, och Kalle fick hjälpa till som bollkalle, alltså försöka förhindra att bollen hamnade i vattnet. Så en dag år 1902 fick en av fotbollsspelarna till ett jätteskott, Kalle rusade bollen till mötes och nöp till i en perfekt lyra — och därmed blev en ny spelare accepterad. Följande år debuterade Kalle som 14-åring i Köpings A-lag. Han fick sitt genombrott i en match mot IFK Norrköping, där han gjorde 2 av de 3 mål som Köping vann med.

Under flera år framöver var Kalle A-lagets stöttepelare på sin centerplats och gick sällan mållös från planen. En match från den här tiden är speciellt värd att minnas. Köping spelade mot IFK Sala i DM för Västmanland—Närke. Köping ledde med 4—0 i halvtid och av lagets fem forwards hade fyra gjort var sitt mål. Den mållöse var Kalle och lagkamraterna slängde åt honom en hel del gliringar. Då slutade han att passa bollen för att bara ta egna initiativ — och gjorde under andra halvlek tio mål! Efter matchen frågade Kalle sina medspelare om de uppskattat sina åskådarplatser… och balansen var återställd inför finalen, där man för övrigt besegrade Örebro med 9—1.
1908 hade det internationella idrottsutbytet kommit igång på allvar. Kalle Gustafsson medverkade i Sveriges första landskamp någonsin, där Sverige vann mot Norge i Göteborg med 11—3. Köping Gustafsson som han nu kallades, gjorde det första svenska målet, och svarade för två till. Kalles fina insats mot Norge gav honom en plats i OS-laget vid spelen i London samma år. För en fotbollsentusiast som Köping var det givetvis en stor upplevelse att få komma till fotbollens hemland och se proffsen spela.
Kalle for tillbaka till England 1913. Under några lärorika månader spelade han fotboll i Leicester. Kalle utvecklade under den här tiden sitt huvudspel, det vill säga sin nickteknik — något som Djurgården senare skulle få stor nytta av.
Första världskriget bröt ut i augusti 1914 och stoppade för en tid framöver allt internationellt fotbollsutbyte. Många svenska pojkar fick rycka in i beredskapen. Engelska, tyska och franska fotbollslöften blev bara löften och återkom aldrig.

1916 hade Kalle varit aktiv fotbollsspelare i 13 år och många i Köping ansåg att den 27-årige Gustafsson gjort sitt, att det var dags att föryngra laget. Men Kalle ville fortsätta med fotbollen. Han hade många vänner i Djurgården, där han tidigare gästspelat och hörde sig för om Stockholmsklubben var intresserad att ha med honom i fotbollslaget. DIF-ledningen insåg Köpings kapacitet och välkomnade honom med öppna armar.
Kalle fortsatte att arbeta i Köping, och blev så den förste långpendlaren inom svensk idrott. Det hände att tåget var försenat, men Kalle bytte om på tåget, tog väskan i handen, och löpte från Centralen upp till Stadion — vilket gick betydligt snabbare än hästdroskor och spårvagnar. Och när han hoppade in i spelet var han redan uppe i andra andningen. På detta sätt kom uppvärmningen före matcherna till. För att hålla ångan uppe även under halvtidspauserna fördrev Köping ibland tiden med att springa Dagbladsstafetten.
Under det första djurgårdsåret fick Kalle uppleva en stor triumf. Han ingick då i det svenska landslag som kom att ta den första segern mot det tidigare så överlägsna Danmark. Laget som åstadkom denna historiska seger bestod endast av spelare från Djurgården och AIK, bortsett från målvakten som kom från Westermalm. Siffrorna skrevs till 4 – 0 i svensk/stockholmsk favör. Köping nickade in 2 – 0-målet.
Sitt första svenska mästerskap med Djurgården tog Köping 1917. Det andra SM-guldet kom 1920 då segermålet 1 – 0 mot finalmotståndarna Sleipner slogs in på straff efter att Köping gått omkull i straffområdet.
1920 blev Kalle Gustafsson uttagen till sitt tredje olympiska spel. (Han hade också varit med i Stockholm 1912.) Antwerpen-OS började bra för svenskarnas del. De vann med 9 – 0 över Grekland i den första matchen. Följande match mot Holland gick dock sämre. Efter några tvivelaktiga holländska mål var resultatet vid full tid 4 – 4. Även i förlängningen hade de gultröjade holländarna domaren på sin sida, och vann matchen med 5 – 4.
På den här tiden valdes domarna ut efter insatser inom respektive förbund snarare än efter regelkunnande. Den legendariske Anton Johansson i Svenska Fotbollförbundet hade en tjeckisk kompis som fick det stora förtroendet att försöka skipa rättvisa. Efter matchen kom domaren leende fram till Anton, som förstås var rosenrasande. Anton hade glömt att tala om för sin vän domaren att de vanligtvis gultröjade svenskarna bytt till blå tröjor.
Fler missräkningar följde. Före OS hade spelarna blivit lovade en dagsersättning à 10 kronor, för att i någon mån kompensera uteblivna inkomster. Kalle var lagkapten och spelarnas talesman. Han påminde Anton om löftet när pengarna uteblev, men istället för att få ekonomisk ersättning utestängdes Kalle i fortsättningen från landslagsspel. Av sympati för Köping vägrade flera av OS-spelarna att delta i fler landskamper under året och även påföljande år.
1924 var det åter olympiaår. Denna gång stod Paris för värdskapet. Kalle Gustafsson ansågs tydligen som oumbärlig, för han togs åter till nåder. Han hade nu uppnått den i fotbollssammanhang hedervärda åldern av 35 år, och det var dags för hans fjärde OS.
Att medverka i OS var då som nu en viktig händelse, och de svenska ledarna firade det högtidliga tillfället genom att festa rejält. En av ledarna blev ganska rund under fötterna. Han togs om hand av Kalle som påpekade det olämpliga i uppträdandet. Kalle fick sedan tillbringa OS-vistelsen på reservbänken. Sverige hamnade på bronsplats efter seger över Holland med 3-1.
Kalle Köping Gustafsson hann under sin tid som aktiv spela på samtliga platser i ett fotbollslag (förutom vänsterytter) och aspirerade vid ett tillfälle till och med på målvaktsplatsen. Men det är framförallt som målfarlig center som vi minns honom. Köping kom upp i den imponerande siffran av 32 landskamper och blev, som tidigare framgått, uttagen till fyra OS i rad, detta trots att han varit avstängd under tre av sina bästa år.
1925 var det sista året som Kalle spelade för Djurgården. Han hade då pendlat mellan Köping och Stockholm under 10 års tid. Det var framförallt ett trasigt knä som hindrade Kalle från fortsatt elitspel, men dessutom väntade familjen tillökning: givetvis en ny djurgårdscenter.
Så blev det nu inte. Istället fick Köpingsbon Leif Eriksson axla manteln som Kalle Köpings efterträdare i den randiga djurgårdströjan. Leif hann med hela 49 landskamper, något som säkerligen inte skrivaren av dessa rader hade klarat av.

Tage Gustafsson, konsult, ordförande i Köpings IS, PR-chef för Svenska bandyförbundet 1971—81.
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF 100 år (1991).

Lördagen 24 maj 2022 invigdes en staty av Kalle ”Köping” Gustafsson i hemstaden Köping. Representanter från Djurgårdens IF och DIF Hall of Fame var på plats genom Lars Erbom, Pelle Kotschack, Karl-Fredrik Hall, samt Djurgårdens hedersordförande och ordförande i DIF Hall of Fame, Jan-Peder Norstedt, som höll ett fint tal om Kalle ”Köping”. Kalle ”Köping” Gustafsson valdes på samma gång in som nr 16 i Djurgårdens Hall of Fame.

Boken om Kalle ”Köping”
Journalisten och författaren Ulf Eneroth gav i samband med invigningen av statyn ut en liten bok om Kalle Köpings fotbollsliv. Beställ boken genom att mejla ditt namn och adress till karl.ulf.eneroth@gmail.com