Karl-Erik ”Cacka” Andersson
Karl-Erik ”Cacka” Andersson är en av de stora i Djurgårdshistorien. Han startade sin karriär i förortsklubben Ulvarna i Bromma. ”Cacka” växte, liksom tvillingarna Hasse och Stig, upp i Traneberg och kunde från sitt köksfönster se Tranebergs Idrottsplats, där Djurgården en gång i tiden spelade sina hemmamatcher. Så självklart blev han tidigt djurgårdare.
När ”Cacka” fyllde 17 år tog han mod till sig och ringde upp djurgårdsledaren Einar ”Stor-Klas” Svensson och undrade om det fanns en plats ledig som back i juniorlaget.Och det fanns det. ”Cacka” skötte sig hyfsat och fick som 19-åring debutera i Djurgårdens A-lag våren 1946. Det skedde på en träningsturné i Holland. Samma vår debuterade han i allsvenskan borta mot Halmstad, som högerback. Matchen slutade 3–3 och ”Cacka” skötte sig hyfsat. Sammanlagt kom han att spela 174 allsvenska matcher (3 mål, straffar) 1946–1956. När Djurgården vann allsvenskan säsongen 1954/55 var ”Cacka” centerhalv och lagkapten. Han spelade samtliga 22 matcherna. ”Han var hälften Brunkebergspump och hälften järnspis. Det vill säga någonting att studsa på och någonting med massor av hår på bröstet”, skrev Fotbollboken lyriskt om ”Cacka”. Uttrycket ”järnspis” var myntat och ”Cacka” blev föregångaren till mängder av ”kaminer och spisar” i den blårandiga dressen.
”Cacka” spelade över 300 matcher i A-laget och har traditionsenligt belönats med en guldklocka. Hösten 1955 deltog Djurgården som första svenska lag någonsin i Europacupen. Motståndare var polska Gwardia Warszawa på Stadion. Matchen slutade mållös sedan ”Cacka”, med lindat knä, missat en ”stramare”. Men DIF gick vidare ändå. ”Cacka” spelade 11 A-landskamper 1948–1954. Han debuterade mot Finland 1948 (2–2). Sina bästa landskamper gjorde han i de båda VM-kvalmatcherna mot Irland 1949. Det blev svensk seger i båda matcherna med 3–1. Han spelade även 5 B-landskamper och är Stor Grabb. Rödhårige ”Cacka” var en hård och oöm back/mittback, en bra huvudspelare och härlig pådrivare. Urtypen för en ”riktig” djurgårdare.
Karl-Erik Andersson
Född: 16 januari 1927
SM-guld: 1954/55 (fotboll), 1950, 1954, 1955 (ishockey)
Fotbollsspelare
Position: försvarare
Moderklubb: Djurgårdens IF
13 säsonger. 141 matcher. 3 mål.
1945/46 6 0
1946/47 22 0
1947/48 21 0
1948/49 – 0
1949/50 22 0
1950/51 6 0
1951/52 16 0
1952/53 22 0
1953/54 19 1
1954/55 22 2
1955/56 13 0
1956/57 7 0
1957/58 6 0
Ishockeyspelare
Position: forward
Moderklubb: Djurgårdens IF
| Säsonger | Matcher | Mål | Assist | Poäng |
| 1947/48 | – | – | – | – |
| 1948/49 | – | – | – | – |
| 1949/50 | – | – | – | – |
| 1950/51 | – | – | – | – |
| 1951/52 | – | – | – | – |
| 1952/53 | – | – | – | – |
| 1953/54 | – | – | – | – |
”Cacka” var även en duktig ishockeyspelare, back även där, och blev svensk mästare med Djurgården 1950, 1954 och 1955. Därmed blev han dubbel svensk mästare 1955, både i hockey och i fotboll. ”Cacka” spelade 15 A-landskamper för Tre Kronor (1948–1954). Han spelade också bandy med Djurgården. För de som på 1950-talet hängde på ståplats med autografblocket i högsta hugg var ”Cacka” svårfångad. Han hade alltid bråttom hem från matcherna till frugan Gun och barnen (det blev fem med tiden). När han inte idrottade arbetade han som kylskåpsmontör på Electrolux.
Claes-G Bengtsson
Texten är tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006 (2007)
20 december 2022 invaldes Karl-Erik Andersson som medlem nr 34 i Djurgårdens Hall of Fame.