Birger “Birre” Eklund

Birger “Birre” Eklund

Erik Birger Eklund
Född: 22 oktober 1929.
Fotbollsspelare: Anfallare.
Moderklubb: Spånga IS.
5 säsonger. 85 matcher. 27 mål.
1952/53 1 0
1953/54 10 6
1954/55 22 7
1955/56 16 3
1956/57 11 2
1957/58 32 13
1959 12 5
1960 14 4

Birger ”Birre” Eklund var en härlig tekniker som kom till Djurgården från Spånga IS 1950. Men han gick snabbt tillbaka till Spånga igen för att bli djurgårdare ”på riktigt” säsongen 1952/53. Det första allsvenska målet för Djurgården kom i augusti 1953 mot AIK (2–3). Våren 1954 blev han ordinarie i A-laget som vänsterinner, en position som han behöll till och med säsongen 1960. Året därpå gick han till ”Sumpan” i division II. Han avslutade den aktiva karriären i moderklubben Spånga IS för att sedan bli tränare i Ekerö IK och i Spånga.

”Birre” spelade 128 allsvenska matcher (38 mål) för Djurgården 1952–1960. Han blev svensk mästare 1955 och 1959. I den direkt avgörande slutmatchen mot IFK Göteborg 1959 var det ”Birre” som gjorde Djurgårdens mål på straff redan i den 4:e minuten. Han hade själv blivit fälld och placerade ”stramaren” perfekt i mål.
Sin sista allsvenska match spelade ”Birre” en gråkall septemberdag mot Malmö FF i elljus på Råsunda. Djurgården vann med 2–0, ”Birre” gjorde första målet. Det var i den 19:e omgången. Men i de tre sista omgångarna var han petad. Och Djurgården, som vunnit guld året innan, trillade ur. Sammanlagt spelade ”Birre” 300 matcher för Djurgården och belönades med en guldklocka. Några av sina bästa matcher gjorde ”Birre” mot AIK.
I den andra upplagan av ”Tvillingcupen” (1954) hade Djurgården inlett med segrar över både Atletico Madrid och First Vienna. I den tredje matchen mot AIK avgjorde ”Birre” genom att strax föe slutet göra 3–2 och därmed vann Djurgården ”Tvillingcupen”.
”Birre” Eklund spelade 2 A-landskamper I sin debutmatch mot Finland, 10–1, gjorde han 3 mål. Han spelade också mot Island samma år (3–2) ”Birre” var en härlig tekniker, en ”tänkande August” med ett mycket bra skott. Ansågs något långsam, men det kompenserade han med sin fina teknik. ”Birre” kunde också nicka, även om vågen i håret oftast vara lika elegant efter som före matcherna. ”Birre” var navet som smorde dåtidens järnkaminer och gjorde DIF till enastående vinstmaskin.

Som många av Djurgårdens 1950-talsspelare var ”Birre” också en duktig bandy- och ishockeyspelare. Han spelade både bandy och ishockey för Spånga IS, och bandy även i Essinge IK.

”Birre” var bussig mot oss autografjägare. Han hade alltid tid att skriva. Oftast kom han på cykel till träningen på Stadion. Parkerade den mot staketet på Valhallavägen för att sen ”överfallas” av ett gäng småglin med autografblocken i högsta hugg. ”Birre” kallades en tid för ”Stum”, han var väl inte lika snacksalig som sina mer berömda lagkompisar. Men det smeknamnet dog snabbt ut.

Claes-G Bengtsson
Text tidigare publicerad i boken Djurgårdens IF Fotboll 1899–2006, utgiven 2007.