Bengt Grive

Bengt Grive

Bengt Grive var en riktig urdjurgårdare. Medlem sedan 1938, ständig medlem 1948, juniormästare i fotboll 1940, svensk och nordisk mästare i bordtennis i singel, dubbel och lag 1951. Dessutom väldigt allmänt kunnig om vår förening och den speciella “djurgårdsandan”.

Bengt Grive
Född: 21 mars 1921.

Pingisspelare
SM-guld 4 (1948, 3 st 1951)

För många är Bengt Grive mest känd som TV-kommentator, främst av boxning, bordtennis och konståkning under senare delen av 1900-talet, där han var en av landets främsta experter, men mindre bekant för den stora allmänheten är att Bengt Grive under många år var landets i särklass bäste bordtennisspelare. Bengt tog fyra SM för Djurgårdens IF, två i lag (1948 & 1951), en i dubbel (1951) och en i singel (1951).

Efter aktiv karriär fortsatte han som tränare i DIF samt gjorde ett par års succéfyllt uppvisningsspel, där Bengt och hans partners förvandlade bordtennisen till stor show och underhållning. Sedan ägnade sig Bengt åt saklig och kunnig förmedling av speakertext till TV-bilderna från olika idrottsevenemang världen över. Särskilt i konståkning har Bengt förmått knyta intresset kring TV-skärmarna, främst genom sin förnyelse av kommentatorsspråket. Lingonvitt och blåbärsrisgrönt är två färger som Bengt populariserat och förmedlat till den konståkningsintresserade publiken.

Så här skrev Bengt Grive i Djurgårdaren 1983 #4:
– När det gäller AIK, så har jag ingen humor, sa en gång en känd supporter och vän av “Gnaget” och det var väl ett sätt att göra det så lätt för sig som möjligt. För oss Djurgårdare förhåller det sig precis tvärtom. Humor är ett livsvillkor. Ingen skulle kunna orka med att hålla på Djurgår’n, utan att vara beredd till humoristiska och drastiska omfördelningar och utan lugn och filosofisk läggning med en anstrykning av humor kan ingen Djurgårdare överleva. Två stycken personer har försökt och återfinns numera och sedan länge hos AIK.

Men visst är det långt till skrattet och det härliga, rika gapflabbet. Visst kan man skratta åt AIK och le åt Hammarby. Men åt Djurgår´n? Icke. Möjligen gråta, men det gör vi inte, för vi har ju humorn.

Fotbollen blev kvar i div II minst ett år till. Lika bra det. Hellre i toppen i tvåan än att vara jumbolag i allsvenskan. Vi ska vänta in den rätta djurgårdsandan, som har gett föreningen åtta SM och fyra allsvenska segrar. Ungdomar som vet vad det är fråga om. Inget smokinglir, inga kortpassningar, inga tjusiga stickare, inga direktskarvningar. Nej, pang på bara med uppkavlade ärmar och blåställ och helst i busväder. Det är med
vår bollkultur som med den gamla djurgårdseken: den kan knäckas av på mitten, men den kan aldrig brytas ner. Djurgårdsandan är den vet att den inte är något svårfångad och obeskrivlig, men den som fått känna på den vet att den inte är något att skratta åt.

Grive gick bort 2003.